TEATER. HERR L. KINMANSSONS RECETT. Man hade i Måndags tillfälle att göra bekantskap med en ny tonsättare — Albert Lortzing — och det står att förmoda, att allmänheten icke underlåter att kultivera denna intressanta konnäsans. Czaar und Zimmermany har, efter att hafva gjort sin rund på Tysklands teatrar, omsider funnit väg upp tills Norden, ch blef verkligen en räddningsplanka i den Bellini-Donizettiska öfversvämningen, som höll på att förgöra Oss. Libretton är, såsom komisk opereit, qvick och underhållande, hvarjemte författaren med en sällsynt takt förstått att lämpa så väl större partier som enskilda momenter:; efter musikens fordringar, och erbjudit kompositören tillfällen att utveckla sin talang, hvilka denne ej lemnade obegagnade. Man säger att libretton och partitaret äro af samma hand. Vi åtnöja oss att endast i korthet referera styckets innehåll, då den talpjes, hvarpå det är grundadt, genom den oöfverträfflige Hjortsbergs spel säkerligen ännu är i friskt minne hos ganska många. — Czar Peter I uppehöll sig, som bekant är, någon tid i Sardam, der han under förklädnad af en simpel skeppstimmerman praktiskt studerade skeppsbyggnadskonsten. Imedlertid hafva generalstaterna fått nys om, att en person af politisk betydenhet vistas under nämnde förklädnad i Sardam, och gifva ordres angående nödiga åtgärder, detta afseende till borgmästaren i staden, van Bett, som dock minst af alla qvalificerar sig: tilb ett sådant förtroende. Hån begifver sig imedlertid genastråstad till skeppsvarfvet, för alt efterfråga, hvilken af arbetarne öre utländning och hette Peter, hvilket var det Vv