Aftonbladet – 8 november 1843, sida 2

nya opera Czar och Timmerman; men vi skole måhända i morgon återkomma till det ena och andra. EE En Ledamot af den nu församlade Revisionen, Hr Prosten Sandberg, har begärt rum för nedanstående artikel, rörande den förut väckta frågan om statsmedels ingående till Riksgäldskontoret: Då icke något diskussionsprotokoll föres uti revisionen öfver slatsverket, utan endast besluten, samt någon gång hufvudinnehållet af hvad enskilde ledamöter anföra, antecknas, har min förslagsvis yttrade önskan om alla statsmedlens ingående till Riksgäldskontoret kommit att stå nog omotiverad i protokollet, och då den delen af protokollet blifvit införd i Aftonbladet för den 6 dennes, får jag här utveckla de bevekelsegrunder, som under diskussionen anfördes. Utan att vilja klandra hvarken det ena eller andra af de förvaltande verken för en onödig vidlöftighet och svårfattlighet och den bokföringsmethod, som begagnas, kan dock icke nekas, att den måste förekomma sådan för en och annan afständernas revisorer, hvilka icke äga någon förutgående kännedom om bokföringssättet i de räkenskaper, som de skola granska. Efter mitt förmenande skulle dock stora och vidlöftiga affärer kunna framläggas och redovisas med klarhet, enkelhet och lättfattlighet. Mig vill det derföre synas, som hela vårt förvaltningsoch redovisningsväsende råkat på en betänklig afväg, der bokföring och skrifning med tiden vuxit till en så äfventyrlig vidd och mångfald, att det hela liknar ett lass, som med hvarje år blir tyngre och derföre fordrar allt större personal; för att kunna framsläpas. Häraf komma, utan tvifvel, till en stor del de växande behofven af arfvoden, af tillökning i tjenstemännens antal, af extra biträden m. m. Dessutom medför detta en annan olägenhet. Man skulle väl tycka att genom denna utvidgning uti räkenskapsformen skulle en större och tillförlitligare kontroll kunna påräknas; men mig förekommer förhållandet icke sådant. Det synes tvertom, som skulle någon större visshet; att. allt är riktigt bokfördt, ingalunda kunna vinnas på denna väg, utan ju mera räkenskaperna tilltaga uti vidd och omfång, desto mera möda att genomvandra alla deras labyrinther, desto svårare blir det att förvissa sig om, att allt icke blott äger sin otvifvelaktiga riktighet, till siffror och summor, som genom bokföringsoperationer kunna frambringas, utan äfven är klart utredt och bestämdt riktigt wti de sakförhållanden, som siffrorna skola angifva. Att häruti stora svårigheterförekomma visar sig äfven deraf, att räkenskapsverkens egne tjenstemän, som äro hemmastadde uti sine göromål, icke alltid kunna utan mycken forskning och möda nöjaktigt utreda förekommande frågor. Under sådana omständigheter synes det vara högeligen af behofvet påkalladt att uti vårt räkenskapsoch redovisningsväsende införa mera enhet, enkelhet och klarhet, på det att förvaltningen lättare må kunna öfverskådas, och de dervid förekommande förhållanden bättre må kunna inse; och bedömas. För detta åndamål, och då redovisningens splittring emellan flere förvaltningsverk visserligen betydligt förökar dess mångfald och vidlöftighet, synes det mig icke vara olämpligt, om i vårt land, som ingalunda är ibland de rikaste, ell enda verk uppbar och redovisade för alla statens intrader af hvad namn de vara må. Troligen skulle sådant medföra större enhet, likformighet och redighet, och allt kunna skötas med mindre skrifveri och en vida mindre tjenstemannapersonal, än som nu är: af: nöden uti Statsoch Riksgäldskontoren sammantagne. Man må sedan gifva detta verk hvad namn man lämpligast finner, då flere anse namnet Riksgäldskontor, som påminner om gammal skuld, vara oegentligt för dylika funktioner, som den ifrågavarande. Imedlertid synes 64 R. F. icke lägga hindet i vägen för en sådan förslagsmening, då grundlagen tydes efter ordalydelsen. Detta är naturligtvis blott min enskilda åsigt, som föranleddes af de svårigheter, dem jag från början erfor vid uppfyllandet af mitt revisorskall, och som derföre vid det omförmälda tillfället uttalades, men som dock rörer ett ämne af så genomgripande art, att det af revisionen icke kunde tagas under öfvervägande, hyarföres jag med min röst biträdde afdelningens förslag, Som 1 berättelsen kommer att inflyta. Stockholm den 7 November 1843. And. Sandberg.