Aftonbladet – 4 november 1843, sida 3

han inpräglat blotta definitionen i: minnet, Linearteckning; såsom särskildt och sjelfständigt ämne för under visningen, fotadt på ordentlig och egen lärobok, är i Sverige öfverhufvud icke äldre än Nya Elementarskolan, deri linearteckningskursen lades till grund för hela den geometriska lärogrenen, Euclides inberäknad, och hvaruti nämnde skola år 1829 utgaf en lärobok (af Almqvist) med företal öfver det nya läroämnets mening, vigt och rätta användande för det matbematiska studium. Hr L:ns linearteckning, ehuru vida kortare, sträcker sig dock i ett och annat problem längre; så att han t. ex. sid. 24, o. f. lärer huru man skall upprita ellipser, och sedermera äfven talar om uppritning af solida figurer, hvilket till uttrycket imedlertid icke är alldeles egentligt, enär en solid figur för en sådan uppritning, först måste tänkas projicierad till en plan figur, hvarföre den då, såsom solid blott kan sägas afritad (i förkortning), men icke uppritåd. Den efteråt följande Geometrien är afhandlad efter samma system för bevisningssätt och framställning, som Nya Elementarskolans, d. v. s. det Wolffiska. Då arbetet är beräknadt för Folkskolan,; var det ändamålsenligt, både att välja detta praktiska system, och att till och med förkorta den Geometri, som N. E. S. utgivit. Hr I. har äfven den förtjensten att för flera vetenskapliga uttryck, såsom horizortel, paral!el, triangel o. s. v., nyttja de i skolans lärobok uppfunna och införda svenska benämningarne vågrät, jemnlöpande, tresiding, fyrsiding, mångsidiug, m. fl. Den nye Hexmästaren, Eltthundradefemtio Kortoch Taskspelarkonster, utan apparater, jemte några Pojas-, Surprisoch Vadkonster, till muntration i sällskapskretsar. Utgifna af K. E. V. Hunwosw9. Sthm, 28243, 88 sidd. och VIL 42:o, h. 24 sk. B:ko. I hufvudstaden finnas troligen ej månge, som icke vid tillfällen af folknöjen och muntrationerp ute i fria luften, på Djurgården, eller på vattnet i de berömda vattenskidorna, hört omialas en viss verkligen ibland oss lefvande hexmästare; och säkert tror sig väl en och annan i signaturen K. E. V. H—g igenkänna namnet på vår välbekante Stockholmske Naturalmagicus. Vi vilje icke motsäga en sådan förmodan; men anmäle under tiden hans arbete. Bokens repertoire är icke liten. Den bjuder sina läsare på 75 Kortkonster och 75 Konster utan apparater,. Då vi sjelfva inga konster kunna göra, ligger det utom vår krets att bedöma riktigheten af de föreskrifter, boken meddelar; men vi hafva intet skäl att draga dem i tvifvel. Hvem skulle icke vilja höra sådant, som Den ropande Spaderdam (N:o 41)? Hvem skulle icke vilja lära sig lägga nio gossar i åtta sängar, så att hvar och en ligger särskildt (N:o 40),? eller se det kort, man utvalt, möta sig i dörren (N:o 74), eller på värjspetsen taga ett bestämdt kort i luften, då hela leken kastas emot värjan (N:e 74)? Om man nu tillika lärer sig förvandla vatten till bränvin (N:o 4122), tugga glas (N:o 144), få en slant att marschera (N:o 442), äta brinnande talgljus (N:o 98), magnetisera cldgafflar (N:o 434), m. m. d., så har man utan tvifvel erhållit medel till ganska roande tidsfördrif, både för sig sjelf och andra. ES