Aftonbladet – 4 november 1843, sida 1

NN aa a on DISKUSSIONEN HOS HUFVUDSTADENS HERRAR FEMTIO ÄLDSTE om löneanslag åt hr öfverstelöjtnanten Sandels såsom dbefälhafvare för Stockholms borgerskops militärkorpser. (Slut från gårdagsbl.) Hr Brinck: — — — I denna fråga förekommer först en den 20 December 4839 daterad skrift eller petition, så lydande: Då en förändrad organisation för öfveroch underbefälet. af Stockholms Borgerskaps militär-korpser är af behofvet påkallad och önskad, få undertecknade officerare vid nämnde korpser i underd. anhålla, att Eders Kongl. Maj:t nådigst täcktes förordna Majoren Lars Aug. Sandels till befälbafvare för så väl kavalleri som infanteri-korpserne af Stockholms Borgerskap). Uti denna skrift, som var undertecknad af 58 ibland Borgerskapets officerare, anhölio de således, att K. M. ville i nåder utnämna Kaptenen vid Lifbevärings-regementet, Hr Majoren Sandels till befälhafvare för Borgerskapets kavallerioch infanteri-korpser. Det åberopade skälet vår, att derigenom skulle vinnas en förändrad organisation af öfveroch underbefäl vid dessa korpser, men uppgift lemnades icke hvaruti dessa förändringar skulle bestå. Svårigheten för upphofsmännen till denna skrift att derå erhålla namnteckningar är känd; hvarföre ock Hr Sandels sjelf -måste befordra teckningens framgång. Han besökte i detta ändamål två till tre gånger flere af petitionärerne, innan det lyckades öfvertala dem att å skriften teckna deras namn. Med allt detta kunde likväl ej högre antal vinnas än dessa femtioåtta, ibland hviika, såsom jag tror, om ej hälften, dock ganska många, höra till arbetsmaånskapets befäl. Det är äfven kändt, att flere bland petitionärerne, efter att hafva betänkt det eformliga af sättet alt tillvägagå, åberopat att de låtit sig öfvertalas; ja, det finnes personer, som öppet förklarat att de af förhastande undertecknat meranämnda skrift. Hvad man imedlertid torde kunna yttra om sättet att tillvägabringa densamma är, att upphofsmännen dertill glömt att saken rörde hela Borgerskapets rätt. De hafva förgätit nummerstyrkans moraliska värde; de hafva lemnat å sido, att Stockholms mest aktade medborgare vid Borgerskapets militär-korpser stå i ledet; och jag frågar: hvarthän skall det taga vägen, om några få på nu anmärkt sätt skola äga att tillvälla sig makt öfver omkring 4000 medborgare? Detta innebär snart sagdt ett försök att tillskansa sig öfver dessa sednare ett förmynderskap. Jag har härvid yttrat några få, ty annan benämning kan jag icke gifva åt antalet femtioåtta, i förhållande till hela Borgerskapet, äfven under förutsättning att dessa 58, alla, hvilket likväl icke nu är händelsen, skulle gilla förslaget. Följer man vidare denna fråga med sin uppmärksamhet, kommer mean, efter min uppfattning af förhållandet, till det omdöme, att om de män, som, då frågan förekom hos Kongl. Maj:t, det ålåg att upplysa och råda, uppfyllt deras pligt, och de, densamma likmätigt, sanningsenligt upplyst Konungen om de författningar, som lågo till grund för och bestämma sättet huru förhållas skall vid val och utnämning af militärperson till stadsmajor vid Borgerskapets militär-korpser, hade utgången säkerligen blifvit helt annan än den, som nu ägt rum. Jag bar städse hyst den öfvertygelsen, som jag ock mången gång ofentligen uttalat och uti: hvilken jag svårligen kan rubbas, att om de embetsmän, som äga det dyrbara och ansvarsfulla kall: att gå Kongl. Maj:t med upplysningar och råd tillhanda, fallgöra deras förbindelse att ärligt och med sakkännedom reda förekommande frågor och framlägga de författningar, som böra i hvarje fall afses, så alt Konungen icke missledes, med ett ord: uppfylla. deras pligt emot Konung och Fädernesland, skulie dylika händelser med derna icke kunna inträffa. Deremot, då detta pligtuppfyilande icke sker, då Kongl. Maj:t, i såknad af landets språk, icke kan äga kännedom af alla lagar och författningar, af alla samhällets önskningar och behof, utan måste söka upplysningar af dem; som vederbör, och sedermera, med förtroende till erhållna upplysningar, fatta beslut, måste; om fel är begånget, orsaken finnas hos den eller dem, som till beslutet styrkt, men ingalunda hos Konungen, som undertecknat författningen. Blifver åter Kongl. Maj:t bestämdt och med öfrvertygande skäl upplyst; att af förutnämnde anledningar misstag är begånget, äger jag åtminstone det fasta hopp, a:t sådant varder i nåder ändradt, hvarföre jag ock yrkar, att Borgerskapets Aldste, uti underdåniga men oförställda ordaleg, upplysa Kongl. Maj:t om och på hvad sätt förenämnda fråga blifvit behandlad och Kongl. Möj:t föredragen, och sålunda söka att bereda en ändring samt betrygga Borgerskapets rätt, hvarföre jag ock nu ansett behof vara för hand att närmare utveckla frågans behandling. Dervid kan jag icke underlåta att yttra, det grundsatserna till förfarandet i dylika fall torde böra sökas