Aftonbladet – 3 november 1843, sida 2

AAA AE rn rn RR nr kornas kläder. — De ligga till klockan elfva, tolf på dagen, och det är i sanning rätt väl; ty så snart de uppstigit, blir det trätor af. Alla ha sin egen vilja och ingen vill foga sig efter den andras, och således äro här beständiga uppträden.n Nå, men hvad göra då menniskorna här? nåsot måste de väl hafva till sysselsättning? funderade fru Tale. Åb! man sörjer nog för att tiden ej må bli för lång; — också är det en osanning att tiden alltid blir lång för lättingar. — Frun lägger sig trött hvar afton, ehuru hon föga uträttat. Allt köpes, intet finnes på stället. — Lyckan har aldrig gifvit välmakt åt sämre bushåll. Flickorna tillbringa dagen med sin klädsel, romanläsning, visiter, nöjen, med att sy och sprätta upp -. Ja! det är för bålt,, suckade fru Tale. Hvad brukspatron beträflar, återtog tant Sofia, så gör han, så lång dagen är, aldrig annat än röker: han lefver makligt, och ser goda vänner. Han skulle vara lycklig med sin bekymmerslöshet, om han ej hade ett svårt, retbart lynne; om ej hans familj så ofta skaffade honom förtret. Hans tidsfördrif är, utom tusende småaktigheter, att gå ut på ägorna och se på landtbruket, i hvilket han har icke den ringaste insigt — Kors, hvad den inspektorn lurar honom! -.-och så går han och slår flugor, och tittar då och då in i köket för att påminna om maten --Jo, jol anmärkte fru Tale, han lefver i lyckan, men vet ej att skicka sig i den — men så är det när man ärfver,.. men jag tror ändå inte att han är elak. ...;