Aftonbladet – 2 november 1843, sida 2

WEE eeeee20---GB4B55 Brukspatron v. Heden sökte lägga all möjlig vigt på orden i läsningen. Han vände sig sedan till sin son: ,Jag säger dig, Wilhelm! du lägger mig i grafven med dina otäckheter! — Aldrig kunde jag tro, att jag skulle få så mycket sorg af dig. Svara mig nu: tycker du om flickan, vill du gifta dig med henne?, Jag försäkrar er, min far, sade Wilhelm lättsinnigt, att jag tycker rätt Mycket om henne; — eljest hade jag icke .... ,Tyst, lymmel!y ropade fadren; tala ej så inför mig, det råder jag dig tilll ,Kanske skulle jag uttryckt mig på franska? frågade Wilhelm näsvist. Akta dig!) utropade fadren, knytande näfven. Wilhelm lemnade rummet, och slog igen dörren efter sig, att papperen flögo från skrifbordet. Efter att hafva lemmnat detta lilla prof på ett faderligt anseende, bedja vi att få framflytta berättelsen till följande morgon, då jagtpartiet ej försummades. Söndagsmorgonen samlades sällskapet kl. 4. Bössor, jagthundar, väskor, matsäckar m. m. gaf hvar och en nog att syssla. Fruntimren hade, för att surprenera herrarne, uppstigit vid denna tidiga timma, och emottogo dem i salen med kaffe. Gårdagens förtreter voro glömda: fader och son, mor och döttrar syntes fullkomligt förstå hvarann, så att en fremling i huset skulle trott det bästa förhållande herrska emellan föräldrar och barn. Brukspatron gaf slutligen en vink om uppbrott. Herrarne utgingo på trappan, hvar och en pittoreskt utrustad i nätta jagtkläder, hvar och en bemödande sig, att så jägar