Aftonbladet – 1 november 1843, sida 2

derjordiska rum; detta fortfarande gagn af vägen förklarar bäst den stora sorgfällighet, som man använde på densammas byggnad. Hvarje år, när kanalen och den stora vattenkällaren blifvit rensad från förra årets dy, insläppte man, vid Nilens högsta vattenstånd, nytt vatten i källaren, tillslöt ioloppet och betäckte förmodligen lufthålen mot flygsand. Men det i källaren instängda vattnet fick ej heller sakna vädervexling under magasineringstiden; man måste således från källaren leda ett alitid öppet luftschackt, först igenom klippan och sedan genom det på denna belägna sandhvarfvet:likväl så högt, att det så vidt möjligt äfven skyddades emot flygsand. Man uppförde således på klippan en byggnad, af den fastaste och oförgängligaste form, som arkitekturen känner — en pyramid kort sagdt — genom hvilken luftschaktet uppleddes vidare. Mynningen dertill anbragtes högt öfver sandytan genom pyramidens norra vägg; af flera skäl. Dels förekom man härigenom solstrålarnas och den beta sydvindens verkan på luftkanalen, dels gaf man tillträde åt den svalare nordanvinden. Åf samma orsak ser man ännu i de flesta Egyptiska hus ofvanpå taket vindfång af trä, som öppna sig åt norr och leda den svala pordanvinden ned i huset och på gården. Den väsendtligaste fördelen var imedlertid att luftöppningen blef i detta väderstreck alldraminst utsatt för flygsand, emedan den nordliga vinden, som kommer från hafvet och är fuktig, minst af alla sätter flygsanden i rörelse. . Härigenom förklaras ändamålet med både schaktet och den branta kanalen med sina glatta väggar och sitt hala golf. För menniskor voro dessa sångar alltför branta, trånga och hala; blott för luften äro de passande. Pi stora och utanpå ännu släta pyramiden i Dagschur skulle denna kanas Mynning ännu vara otillgänglig, om Beduinerna icke hade huggit hål här och der i vägsen, med hvilkas tillbjelp de kunna bålla sig fast