Aftonbladet – 31 oktober 1843, sida 1

Udd UUTITLU dl ATI M:d I LUTITCU:. HATE UTE 2ULTJEUaL ldgas i allvarsamt betraktande, hvad det likväl i sig sjelf innebär, då Rätt och Orätt på sådant sätt befinna sig tillsammans, modererade genom hvarandra: förvandlade till en massa af — chaos. I en under Lamartines uppsigt nyligen börjad tidning, La Reforme, hafva vi öfver detta ämne sett en framställning. Den rör väl, såsom slutligt bufvudsyfte, någonting för oss främmande, befästandet af Parisp, hvarvid anmärkningar förekomma om en mängd röstegandes svaghet, att vid denna för hela Frankrike vigtiga sak hafva låtit jemka med sig, låtit ,pruta på öfvertygelsen,. Hos oss är icke fråga om. befästningar. Vi hafva annat att tänka på. Men vi vilja imedlertid höra något af denna tidnings meningar om den förhatliga Moderantismen; hvarefter vi skola tillåta oss ett och annat ord för egen del. En Grundsatts, säger la Reforme, är i sjelfva verket en sanning af enkelt slag. Så fort den blifvit framställd och förstådd, måste man antingen antaga den, eller förkasta den, och tillika då också i sällskap med den alla följder, alla andra sanningar, hvilka logiskt draga sitt ursprung derutur. Det kan följaktligen icke finnas olika grader af bifall till en och samma grundsats. Det kan ej gilvas ett ytterligt, och ett måltligt sätt att vidgå en princip: för alla, som erkänna den, måste den gälla hel och hållen, hvarken mer eller mindre. Hvad beträffar de följder, de derivativa sanningar, som ligga i en fruktbärande princips frö, så är det klart, att, när frågan uppstår om deras utfinnande ur sjelfva grundsattsen, själsarbetet härmed kan alstra många stridigheter (alla af samvetsgrant slag) och många i sjelfva verket förnuftiga tvister, folk emellan, emedan icke hvars och ens uppfattningsgåfva är lik en annans: icke lika hastig, icke lika beredd, icke lika mycket uppfostrad, åtminstone. Häruti gifvas således grader. Hvad hvar och en nu tror sjelf och meddelar andre, såsom följdriktigt tillhörande en gemensamt erkänd grundsatts, del blir hvad man kailar en Lära (en Doktrin). Otvifvelaktigt medtöra också olikheterna här ett ondt, ett nästan oundvikligt ondt. Men, utom att sådana skiljaktigheter äro öfvergående och gagna den kämpande menniskoanden, måste vi märka — hvad som är högligen vigtigt, hvad som här kan sägas vara allt — att under hela denna strid (om det derivativa) Grundsattsen sjelf dock aldrig rubbas, utan hvarje sinne; hvarje vilja hålles spänd för utforskandet af fullkomligt riktiga följder utur den; och det utan all jemkning, tumning eller afprutning på principen. Hvar och en kämpe på detta fält medgifver alltid, att den, som icke har helt och hållet rätt, han har fullkomligen orätt (utan gradation; ungefär som när det heter i evangelium: hvar och en, som icke är med, han är emot; och tvertom); öfverlemnande åt Eklekticismen den vackra uppfinningen att hysa Sanningar, gjorda lagom skarpa genom tillblandningar af lögn, och Lögner, mildrade till njutbarbet genom tillsatts af sanning,. Irgen af de rätte kämparne, buru mycket de än sinsemellan må tvista om det derivativa, medgifver möjligheten af att med heder kunna afsluta kontrakt emellan Sant och Falskt. En så beskaffad ,temperering,, genom ömsesidiga eftergifter för godt och för ondt, är ej annat än att ackordera med samvetet. Det är en moralisk och intellektuell bankrutt: Moderantism. Lösa meningar, föreställningar, Opinioner, innefatta annat än Grundsattser och Läror. Enligt Plato utgör opinionen, eller den lösa föreställningen, ett mellanting emellan kunskap och okunnighet. Defiaitionen kan vara god för skolan, och god äfven annorstädes, blott man icke förblandar en sådan föreställning med öfvertygelse. ,Han har den öfvertygelsen, säger man ofta; och man menar dermed ailenast: han har den och den föreställningen,. Hvad vill det till exempel säga, att hysa en blott och bar opinion om menniskans rättigheter, om medborgerlig jemlikhet inför 1lagen, om personlig fribet, om folkets rätt att hafva en behofvet fullt motsvarande styrelse o. s. wv.t Vi svara: sådant är, att ej ens veta hvarom det gäller i dessa stora ämnen. Egenkärleken hindrar kanske mången att medgifva förhållandet; men visst är, att man känner sig helt annorlunda uppbyggd, då man står på en med fullt medvetande omfattad princip; och hvad man i abledning deraf tänker, gifver sig luft i rena och bestämda uttryck, på ett helt annat sätt, än om man endast talar al opinion,. Hvarje tanke, äfven en sann, men som ej är klart fattad eller blott fattad på vinst och förlust, förmår icke bilda annat än en vacklande, svag, grumlig tro, hvaraf man föga lefver och för hvilken man aldrig dör. Men ett barn af sådana svaga, ostadiga opinioner är det slags Juste-miliev, som vi kallat Moderantism. Saken är icke der alt vara moderat, men att moderera allt så, att deraf blir intet. Emellan detta och egentliga grundsattser, med ur dem flytande läror, är en himmelsvid skillnad. Jemkningar, blandningar, ackommodationer — detta chaos af höger och venster, af fram och tillbaka — farligare sjukdom gifves knappt i samhället! Alstrad af okunnighet hos de fleste, af korruption hos någre, förslappar den det allmänna tänkesättet: liknöjdhet, demoralisation Och intellektuell Oörmåga spridas i alla grenar. Opinionen, hvilken man förr kallade verldens