Aftonbladet – 30 oktober 1843, sida 2

SNS V— — — för sin fars skull icke vill, bildar sig en ny knut, den egentliga och enda synliga för bela stycket, såsom skådespel betraktadt; men i sig sjelf blott det tredje grundlagret af intrig, ofvanpå de förutnämnde andra begge, hvilka åskådaren icke ännu på långt när inhemtat, ehuru vi, för att reda meningen, omtalat dem på förhand. Prologen slutar med den ohyggliga katastrofen af markisinnans mördande och den förfärliga MISStanke, för hvilken Eulalie Pontois utgör målet. Dramen sjelf tar sin begynnelse en lång tid efteråt. I första akten ser man sig i Paris, i målaren Torcys atelier. Torcy (Hr Dahlqvist) är dock ej genast tillstädes; hans atelier begagnas af en annan målare, hans goda vän, Lavignan (Hr Hyckert). Under det att denne som bäst porträtterar en från landet inkommen fabrikör, monsieur Gagerot (Ir Svensson), är rummet fullt af hvarjehanda pratande bekantskaper, bland andre: Paul vermont (Hr Almlöf) och Denneville (Hr Forssberg). Samtalet är mycket lifligt. Man får derunder höra, att Vermont kommit till en stor förmögenhet genom någonting, som Gagerot ganska oförskräckt säger honom midt i synen vara ett gement pbrott, Vermont, en kall och fulländad roug, tycker väl icke om tillmälet, men stötes på det hela obetydligt Imedlertid får man höra, att Eulalie Pontois genom flykt från Montbeliard hade räddat S!5 från anklagelsen, samt slutat sitt lif i någon sjö, ehuru man icke lyckats igenfinna henne. Under samtalets fortsättning väcker det allas uppmärksamhet, att — efter Lavignans, och ännu mer hans lilla koketta frus (M:lle Österbergs) beberättelse — atelierens rätte egare, Hr Torcy,