Aftonbladet – 30 oktober 1843, sida 2

— En herr Jacob Gustaf Geijer väcker i Lidköpings tidning uppmärksamhet på angelägenheten af en hamn för Lidköping, hvarom ock fråga varit i hushållssällskapets berednings-utskott; anser en allmän petition derom från orten böra söras, och beledsagar denna framställning, bland annat, med följande skäl: Att i detta ämne ytterligare skildra, å ena sidan, de oberäkneliga fördelarna af en god hamn vid Lidköping, så för Lidköping isynnerhet som för nämaste städer och landsorten i allmänhet; och å andra sidan, de redan synbarliga olägenheterna och för framtiden mörkt hotande förlusterna af tillståndet sådant det nu är, lärer vara så mycket mera öfverflödigt, som derom knappast höres mer än en röst från alla, hvilka häröfver kunna, och göra sig mödan att fälla ett omdöme. Vi må blott lemna vår uppmärksamhet åt pu öfverståndna marknad härstädes. Under de 31 år jag årligen besökt denna marknad i Lidköping, har jag aldrig funnit den sådan. Då hamnen vid bron fordom varit uppfylld af inlastände fartyg, var der nu endast ett större, inrymmande cirka 800 tunnor spanmål; och hvilket måste utgå med cirka 60 tunnor säd, och stötte dock på vid det 4 fot uppgrundade utloppet, samt 3 mindre, som intogo ; å !; last för att kunna utgå; det öfriga måste, under fara och risk för fartyg och vara, inlagas på redden. Och i stället för att fordom i denna marknad från Lidköping, utlastades omkring 435 till 25,000 tunnor säd, utlastades nu vid kajen omkring 300 och på redden cirka 41400 tunnor. Visserligen har vattnet de 2 sednaste åren varit mycket lågt, som kan fortfara, men dels har utloppet några år blifvit allt mera uppgrundadt, och delsse vi frågan å nyo väckt att sländigt hålla Venerns vattenyta låg, aw dess stränder och Detterns icke m öfversvämmas. Och sålunda böra Lidköpings invånare äfvensom landsortens icke längre förhala, att betänka hvad deras frid tillhörer. När spanmålsafsättningen vänder sig härifrån till annan ort, så har Lidköping mistat sin gamla grundrörelse.