Aftonbladet – 30 oktober 1843, sida 1

för mitt eget behof icke skett alla år, härrörer derifrån, att jag tillbragt flera månader somlige år i Stockholm, särdeles under riksdagar, som icke torde vara allmänheten obekant, och alt min domsaga under sådane längre och kortare mellantider förestods. af vikarier, under hvilkas tjenstgöring och flera förrättade ordinarie ting, all kartering af dem varit häradshöfdingen Bergqvist ombetrodd. Nu fästades uppmärksamhet på brefvet som Johannes Nilsson skulle till mig hafva skrifvit, dervid, sedan jag upplyst, att något sådant aldrig blifvit mig tillstäldt samt att jag icke vet mig hafva varit i annan beröring med Johannes Nilsson, än vid några tillfällen, då han såsom ombud uppträdt dels uti 2:ne af mig handlagde ägodelningsrättsärenden, och dels vid en bouppteckning i Tranemåla af Asarums socken, medgaf Johannes Nilsson riktigheten af min uppgift, hvarom förhållandet i häradsrättens protokoll blef antecknadt. Derefter var det som rättens ordförande tillkännagaf, hurusom det blifvit anmäldt, att Johannes Nilsson, sedan han för karteförfalskning blef. .anklagad och kommit i sitt nuvarande betryck, skulle hafva genom sin hustru elier sina barn hos mig sökt råd eller bjelp, hvarom underrättelse af mig begärdes? I anledning deraf yttrade jag, att jag med förvåning hörde en sådan fråga framställas, emedan den liksom innefattade ett begrepp om möjligheten att jag skulle kunna nedlåta mig till Johannes Nilssons försvarare, — en uppgift eller: misstanka, som vore högst otillbörlig och sanningslös; hvarföre, och då någon anledning till spörsmålet icke blifvit närmare tillkännagifven, jag anhöll att så väl frågan; som mitt svar måtte i protokollet antecknas. Dermed slutade förhöret med min person, och om häradsrätten i stället för anteckningen att vidare uppJysning af mig icke kunde erhållas, (liksom vore tvekan för hand att något af mig blifvit förbisedt,) behagat låta inflyta att jag förklarat mig icke äga vidare kunskap att meddela, skulle måbända en anledning mindre funnits till anmärkning, den jag ansett mig icke böra återhålla. Hoby d. 22 Maj 2843. J. E. Trägårdah. Rätten fann ingen annan omständighet i herr hofrättsrådets skrift föranleda till förklaring af rätten, än herr hofrättsrådets uppgift, att rättens ordförande skulle hafva affordrat herr hofrättsrådet utlåtande om orsaken, hvarföre herr hofrättsrådets kartereqvisitioner från landskontoret i Blekinge län voro så obetydliga och somliga år: uteblivit. Det förekom i stället så, på sätt protokollet upptager, att, i anledning af herr hofrättsrådets tillkännagifvande, det häradshöfdingen Bergqvist erhållit en del kartor från ränteriet, på herr hofrättsrådets räkning, rättens ordförande förevisade erhållet utdrag från Carlskrona läns ränteri och tillkännagaf sin förmodan, att Bergqvist, åtminstone icke under de sista tio åren, varit i tillfälle att derifrån på herr hofrättsrådets räkning erhälla kartor, enär berörde utdrag utvisade, att herr hofrättsrådet blott ett år, 1835, reqvirerat kartor, och då endast för sextiosex riksdaler trettiotvå skilling banko; men orsaken härtill hvarken blef eller kunde blifva, under varande förhållanden, utaf rätten herr horättsrådet affordrad. Och bör tillika här inflyta, det herr hofrättsrådet fullkomligt riktigt anmärkt, såsom ej i protokollet intaget, det af ordföranden, icke i form af en fråga gjorda tillkännagifvandet, att det blifvit sagdt, att Johannes Nilssons hustru och barn skulle efter mahnens och fadrens häktande hafva varit i Hoby; om hvilken utsago, meddelad rätten af en kronobetjent efter der, om gängse rykte, ordföranden ansåg sig böra untderrätta herr hofrättsrådet; men huruvida berr hofrättsrådet begärt att denna framställning skulle i protokollet intagas, kunde ordföranden ej erinra sig. (Forts. följer.) d