Aftonbladet – 30 oktober 1843, sida 1

Fredagar. Paketpriset är nedsatt lägre än på Ångbålen tenäknkde UNDERSÖKNINGEN ANGÅE ENDE TILL VERK NING AF FALSKT STÄMPELPAPPER. (Forts. från Lördagsbl.) Den 414 Augusti. Hemmansegaren Jonas Christiersson i Törnåhbra hade intagit säte i rätten i stället för Jöns Magnusson i Dänningelanda. Derefter fortsattes åter ransakningen. — Från häradshöfdingen, hofrättsrådet Trägård hade en skrift blifvit till rätten ingifven. Hofrättsrådet säger deruti, att han först af Aftonbladet fått se, buru hans inför häradsrätten, den 20 nästlidne Februari, äfgifne berättelse, blifvit uppfattad, och ville deruti göra följande rättelser, fullkomligt instämmande. med det mundtliga yttrandet. j Hofrättsrådet säger sig hafva blifvit stämd för att såsom vittne böras, samt derföre, när ordföranden i allmänna ordalag tillfrågat honom hvad han i målet kunde upplysa, hemställt, om han icke förut borde aflägga vittnesed. Sedan åklagaren, på ordförandens fråga, förklarat sig för det närvarande icke äska npågon sådan ed, och ordföranden å nyo uppmanat hof rättrådet att upplysa hvad ban hade sig bekant,-yttrade hofrättsrådet, att han ansåg sig både villig och skyldig, att Jemna domstolen de underrättelser, han kunde ästadkövima, Skriften anför vidare: Derefter voro mina ord dessa: Redan år 18143 blef bäradshöfdingen Bergqvist efter fullbordad kurs vid Wexjö gymnasium och sedan ban någon kort tid uppehållit sig vid akademien i Lund, hos mig engagerad såsom lärare för min äldsta son och sedermera äfven för tvenne bland de yngre. Hans kondition blef spart akademisk, hvarunder han med äldsta sonen besökte både Lunds och Upsala akademier, blef filosofi magister i Lund, och sedan han beslutat öfvergå till den juridiska banan, efter tagen hofrättsexamen, juris utriusque kandidat i Upsala. Efter återkomsten derifrån beslöt Bergqvist att egna sig åt praktiska lagfarenheten och qvarblef i mitt hus flere år såsom biträdare vid tingsgöromålen. Efter det han till auskultant i både Götbha hofrätt samt uti hofrätten öfver Skåne och Blekinge blifvit antagen och utnämnd till vice häradshöfding, erhöll han Kongl. Maj:ts nådiga fullmakt på bäradshöfdingenamn och heder med tur och befordringsrätt. Uti mitt hus förblef han oafbrutet till slutet af 1840 års vinterting, då ban såsom vikarius emottog domarebefattningen i Listers härad och fortfor dermed nära 2:ne år eller intill dess samma befattning öfverlemnades till.en af mina yngre söner. Under hela den tid Bergqvist tillbragt i mitt hus såsom biträde vid tingen, fann jag hos honom ordning och redbarhet. Han förrättade sjelf många ordinarie ting, ombesöjde utlemnandet af tingsexpeditionerne samt hela karteringen, allt i följd af det förtroende till hans redlighet, som jag icke ägde anledning att afbryta. Bergqvist inköpte och förskaffade sjelf både. från landtränteriet i Carlskrona samt från försäljnirgsman i Carlshamn. och Ronneby de kartor som erfordrades, samt godtejorde sig belop-) pet, då expeditionslösen försiggått. Om han haft nä-! gon beröring med Johannes Nilsson i Tingsryd i kar-: tesigillateväg, eller af honom erhållit kartor mot rabatt, är mig obekant, och huruvida några falska kartor erhållits eller blifvit använde, känner jag för ingen del. Häradsrättens ordförande framtog nu i ordningen skriftlig uppgift från landskontoret i Blekinge län uppå de kartereqvisitioner jag sjelf tid efter annan derifrån gjort och fordrade mitt utlåtande, om orsaken hvarföre de voro så obetydliga och somliga år uteblifvit? Jag svarade att jag från ränteriet icke reqvirerat andra eller flera kartor, än dem jag för vissa benof i embetsväg sjelf ville använda, samt att hela öfriga karteringen blifvit, på sätt ofvan nämdt är, af näradshöfdingen Bergqvist ombesörjd., Detta gaf herr ordföranden anledning att erinra, urusom det icke kunde vara mig obekant, att en lomare eller häradshöfding sjelf stod i ansvar Tör sin tartering; hvarvid jag anmärkte, att uti en så widträckt domsaga och med så många domaregöromål, som i Bräkne och Listers härader, särdeles när domagan var odelad, nödvändigt skulle förefalla, blef det cke möjligt för häradshöfdingen att utan pålitligt biräde sjelf ombestyra allt hvad som börde till tingsxpeditionen, karteringen deruti inberäknad, då ansvaigheten likväl aldrig borde förbises. Dessutom innerade jag årliga räkning gar med landskontoret eller räneriet, ar hvilka förhållandet med mina reqvisitioner ch deras redovisning säkert kunde inhemtas, hvaröre jag hemställde om häradsrätten behagade dem inordra, då de när som helst kunde insändas? Efter iet herr domhafvanden dertill svarat, hurusom sådant ick ankomma på mig sjelf, och jag upplyst, huruledes ändelsen, att reqvisitioner af kartor från ränteriet i — ———t— — — —?—— LL LLL——L