Aftonbladet – 28 oktober 1843, sida 2

nn Lyktan gick sönder i hundra stycken, och ljuset slocknade, rykande, under det att några gnistor flögo sprakande omkring. I samma ögonblick bröt en glans, klar som en nattlig blixt, in genom alla palatsets fönster, och upplyste hvar vrå derinorm: To-hu-va-bo-hw vände sig bestört om, och hela Peking visade Sig; som om det stått i ljus låga, vid millioner ljus och lampor, blottade på en gang från sina hölien. Hela staden var eklärerad: det tycktes att man ville fira alla de förflutna årens undertryckta lyktfester på denna enda natt. Ett sorl af röster, högljudt som åskan, genomskallade rymden, och vid det klara skenet tågade en otalig folkskara mot palatset, med blodröda fanor, från alla håll. Ol Min dröm! Min dröm! ropade To-huva-bo-hu, bländad och förskräckt. Ean vände sig derpå till sin förste minister och fortfor: Välant Hvad återstår nu att göra? . — Ers Maj:t svarade Tu-chien, jag fruktar att vi denna gången mödgas inse det klart, antingen vi vilja eller icke. ne KEEEREENR enn på en stämning till 4842 års Sunnerbo härads vinterting fanns följande kallelse tecknad: E anledning af denna ansokan och genom Lagens stadgar med tvång har jag, som är utröstadt nemndeman af Götheryd församling, nödgas jag undertecknade att kalla och stemma v. Krono Lämsmannen J. GS. W. — — till nu med Häradet infallande vinterting, som börjas å vanliga Tingsstället uti Ljungby 1 20 dennes för att gi äl uti alt hvad derna ansökan Innefatt j måtte kallelsen hörsammas. 1842. Johannes Jonsson. Nn, MI. Luvd