Aftonbladet – 28 oktober 1843, sida 1

retaga, bär kanhända frid åt något tröstlöst bjerta vänförelse åt någon af bekymren förlamad gjö ller ljus i någon ängsligt tviflandes mörker. Så var jag tänkt, och derefter har jag handlat; om letta är ett brott, som förtjenar döden, så befll len fram: den ädelsinnades blod har mer än en sång varit fruktbärande för fäderneslandets jord Under det att fången talade, blixtrade han: ögon af snillets eld, och han såg lugnt på mannen bredvid honom med bilan. Han liknade nåra af de kristendomens bekännare, dem vi så tta sett med förundran i medelpunktens rike, när de 1ogo åt döden och marterna, i stället för al! afsvärja sin tro. To-hu-va-bo-hu var så öfverraskad af fången: ljerfhet, att han lät honom tala till slut, innar han kom ihåg huru mycket alla skicklighetens reglor blifvit förbisedda vid denna efterlåtenhet Andtligen sansade han sig, och hans vrede stegrades i samma mån; han gaf blott en vink åt bö deln, och bilan besvarade den oförsyntes frågor I samma ögonblick störtade en man fram ua bopen, doppade en sidenduk i den afrättades blod. höll upp det bl .diga taftet mot kejsaren, som han såg djerft i ansigtet, och ropade: När styrelsen är tyranni, blir detta folkets fanab To-hu--va-bo-hu igenkände i fanbäraren samme be, som han vakande och drömmande sett två serskilda nätter; han ryste och vände ofri viliet bort sitt ansigte. Snart qväfdes dock de flygtiga förskräckelsen af vreden, hen bemannad sig och ropade med dundrande röst: Alitid densamme! Grip honoml! Men den gamle var försvunnen bland hopen