Aftonbladet – 27 oktober 1843, sida 1

LITTERATUR. lOm Student-examen samt Elementar-läroverkens brister, med anledning af Rektor P. G. Boivies Betänkande till 41813 års Skol-Revision om Student-examen. Några Betraktelser af J. 4. Hazelius. — Stockholm, 1843. 938 sidd. 8:o0. K. 532 sk. Bko h. (Slut från gärdagsbl.) Hr Hazelius fortsätter framställningen af de äldre Eiementarläroverkens brister i följande punkter: 4. Den oriktiga ordning, i hvilken läroämnena begynna och fortgå. Förf. klandrar den gamla skolmethoden, att meddela undervisning i latin, grekiska, hebreiska och theologi, innan något lefvande språk, ej en gång modersmålets grunder, förekommit. Den ordning, hvaruti läroämnena begynna i Nya Elementarskolan, synes honom den naturligaste, och uppfyllande det vilkor, att, när helst barnet lemnar skolan, lärotiden varit möjligast bäst använd både för dess allmänt menskliga och dess medborgerliga bildning. Denna ordning är den följande, hvarvid de ämnen, som stå utmed hvarandra, börja samtidigt, och sedan fortfara jemte de derefter uppräknade: Biblisk historia, åskådlig växtkännedom, första begreppen i matematiska och fysiska geografien, Fryxells berättelser som läse-bok, linearteckning, hufvudräkning, svensk språklära, skrifning på griffeltafla; Katechesen, fysik geografi, geometri, räkna, tyska, skrifning på papper, teckning; Uppränning af verldshistorien, kort svensk och norsk politisk geografi, svensk historia, latin; Kyrkobistorien, allmän historia, Europas politiska geografi, grekiska, zoologi; Algebra, fransyska, ämnes-skrifning; Dogmatik, logaritmer och serier, psykologi, engelska ; Moral-filosofi, svensk statistik, trigonometri, koniska sectioner, logik, hebreiska; Fysik, mineralogi. Af de 7 språk denna skola lärer, begynner ett i hvarje klass. De som icke läsa ett eller flera döda språk, äro pligtige att använda dessa språks lärotimmar till de tefvande.n 5. De slutna årsklasserna och den samtidiga flyttningen. 6. Bristen af fullständigt aflagda kunskapsprof i hvarje ämne för hvarje klass. 7. Nekad frihet, att stå med sina kunskaper uti olika klasser. I dessa trenne punkter utvecklas förhållandet med en af de lifsfrågor, hvarom hufvudsakligt strides emellan det gamla och nya skolsystemet. Tvisten ir, om en lärjunge skall få flytta ifrån lägre klass till högre, så fort han genom examen i skolan ålagalagt sig kunna de ämnen, som tillhöra den ägre klassen och således hafva absolverat den; ller, om hans flyttning skall bestämmas af nåsonting annat, vare sig omständigheten, att hafva ulit en viss tid i klassen, eller händelsen, att ea kamrater, som flytta, och bvilka man tycker ERA ee få AR RA nt ANT ennen ae a