Aftonbladet – 26 oktober 1843, sida 2

rycket ,aspiranter, dertill, som hon förmenar ej innes och anser alldeles obegripligt, att det kunle stå i samband med någon uträkning på en maorsplats för grefve Nils Brahe, emedan han ännu var tre ryttmästare framför sig. Sedan Minerva, som är så väl hemma i vestra slottsflygeln, sagt letta, böre vi upptaga det såsom ett beriktiganle, men annars har man väl sett lika omöjliga saer en gång förr, när fråga varit att bereda väg it någon, som man önskar befordra. Först och rämst vet man nemligen, att majorsutnämningar cke alltid ske efter tur bland ryttmästarne, och sedan kan det väl gå an att få andra platser för vå af de nuvarande majorerne, så att den 1trede kunde blifva chef. Man minnes väl ännu de vänliga arrangementer, som gjordes på sin tid, när let skulle beredas väg för den äldre brodern, först ill majorsoeh sedan tll chefsplatsen, vAliner va sysselsätter sig vidare med den artiel, som stått i Aftonbladet för de två föregåenle dagarne, angående handeln och sjöfarten, med hufvudsakligt afseende på hand!en med China och Ostindien. Minerva fioner, att artikelns spetsiga syftemål genast var synligt, och att det är någon som vill blifva svensk konsul i någon ännu föga känd verldsdel samt att de flesta nog kunna gissa till hvem det sannslikt är. Minerva har här sifvit ett stort bevis på skarpsinnighat att upptäcka ett syftemål, som står med tydliga ord utsatt, men har likväl misstagit sig om beskaffenheten deraf. För vår del åtminstone skulle vi anse ganska olämpligt, att Regeringen stiftade ett stående konsulat för ifrågavarande länder, innan man med nåron säkerhet vet, hvilka utsigter der kunna vinas för handeln; ty en sådan syssla blefve sedan sanska svår alt indraga, äfven om det befunnes att den icke lönade sig bibehålla. Deremot synas soda skäl tala för, att under nuvarande ofördelaktiga konjunkturer för skeppsrederierna göra en temporär uppoffring, för att söka hbereda ett utvidgadt fält för den svenska sjöfarten. Då andra nationers skepp halva erhållit lika rätt med den Engelska alt handla på China, äfven med fraktsods, och det icke lärer kunna bestridas, att våra fartyg kunna både byggas och segla för billigare pris än de flesta andra, så synes icke annat fela för att sätta den saken i gång till fördel för våra rederi-intressen, än kunskap om lokalerna och handeln samt tillfälle för enskilde att skaffa relationer på stället, hvilket icke alltid kan ske genom skepparne. När nu en handelsoch sjöfartsfond finnes just för sådant ändamål, så veta viisanning för ögonblicket icke något bättre sätt, hvartill ett anslag deraf kunde användas. Men först i den händelse, att de tre eller fyra första årens försök skulle gifva några verkligt gynnande resultater, synes fråga om någon permanent konsulsplats böra uppstå. I en så vistig sak är det i alla fall billigt, att opinioner så väl mot som för förslaget må uttala sig, och det vore således ganska nyttigt, om Minerva ville framställa de invändningar, som kunna förekomma; men dessa böra då angå dels sjelfva saken, dels huruvida den person, som hon påpe: kar, kan vara tjenlig eller ej till det föreslagn: agentskapet, och icke endast uppehålla sig vid framkastande af misstankar, jemte afläggande a! sådana prof på visdom, som uti dagens artikel, der hon synes taga China, det mest befolkade land i verlden, för en ödemark.