Aftonbladet – 26 oktober 1843, sida 2

wanna tNRH002 vise monarken yttra, när han vaknade. Det var i sanning ett ljust infall att låta släcka alla ljus. Nu begriper jag hvari furstars lycka bestårl, ;Men folkets, ers majestät ? inföll en stark och välljudande röst. Öfverraskad vände sig To-hu-va-bo-hu om, och såg framför sig en vördnadsvärd gråhårsman, hvars stolta fastän aktningsfulla skick blott ökade kejsarens bestörtning. ;Hvem är du?, frågade han, som vågar visa dig inför mig, utan att vara befalld? Vet du pej, alt herrskarens åsyn stundom ger döden? — Dina företrädares åsyn gåfvo dock dödsfångar lifvet, svarade den gamie. Om din ger döden åt den oskyldige: hvarföre intager du då samma tron som de? Gamle! Mins, att stort tal kan göra lifvets mått litet! Men än engång: Hvem är du? Hvad vill du? — Hvem jag är? Det skall du erfara i sinom tid. Hvad jag vill? Jag vill upplysa dig om din förvillelse. Så länge du var ditt folks välgörare, förblef jag i mitt lugn, välsignande dig i tysthet och bedjande bimlen att förlänga dina dagar. Men folket lider nu. Din bedröfliga kungörelse har redan börjat bära frukt. Folket ser sig beröfvadt ett gagn och en njutning, hvarvid det blifvit vandt och hvartill det Sger rätt; det grämer sig, pär det kunde vara verksamt, och börjar hata dig, när det kunde älska dig. Dess flit, förlamad a grubblerier och harm, frambringar ej hälften emot förut, och om detta tillstånd fortfar, skall landet snart komma ur välstånd i nöd. Men när arbetshågen och företagsamheten svalnar hos ett folk, står det nära attträda i brottets sold, och brottet kan äfven, för en tid, skänka det underhåll. Genom din kungörelse har du ledt din2 undersåtare på branten till det onda: de bafva ej trädt ut på den ännu; men redan i morgon taga de kanhända