Aftonbladet – 25 oktober 1843, sida 2

———— — ————— MN — spelar han knäpp-polskan, hvarvid alla dalöron spetsas och alla bjertan klappa hastigare; stråken far som en skäktknif öfver strängarna och slås under knäppningarna sakta mot taket. Svetten tillrar utför de långa bårlockarna, och ett ytterligt bifall, mera med blickar, än ord, belönar wirtuosens ansträngningar. Så fortgår nu dansen till framemot klockan 5 å 4 på morgonen, men då rusa pojkarna ) ut eftey hålmen. Hvar de få tag i sådan, lika godt om hemma i gården eller hos grannarna, bära de in den i stugan, och utbreda der halmen öfver hela golfvet ända till 3, alns djuplek. Vid första åsynen af halmen störta kullorna ut, skrikande och ropande, men pojkarna söka stänga in dem, hvarvid uppkommer en burlesk strid. Sista resursön är att komma ut genom fönsterna, men äfven der fångas mången tärna. Nu spelas halmdansen upp, och det dansas i halmen och kullras omkull, ty det är ej godt att stå på benen i dylik dans. Slutligen äro kullorna undsluppna, och pojkarna bråka och brottas i halmen ända fram emot 6 på morgonen. Derunder har brudgummen måst gå upp från sin brud och infinna sig med halmbränvin åt pojkarne, hvarvid går så till, att dessa sätta sig i en stor ring på golfvet, med fötterna in. Brudgummen går då in i ringen med en af de förbemälta tennskålarne och vattnar derur de ständigt törstiga själarne. Men nu ledsnar man vid detta nöje. Försedda med yxor springa pojkarne ur gården, söka efter det högsta löfträd, som finnes i trakten, sak samma hvar det står, hugga ner det, spänna hästar för och köra det med grenar och qvistar till brölJopsgården, hvarvid de äfven sjelfva måste med illa krafter taga uti, för att få fram det otympiga lasset. Framkomna, måste värdfolket vara ) Alla ogifta drängar kallas pojkar, och tillropet gossar! hör man äfven gifta karlar nyttja bland hvarandra.