Aftonbladet – 25 oktober 1843, sida 2

— Uti det devuerade lägret inom pressens arm har på de sednare dagarne uppstått någon oro. Minerva har satt sig i en af dessa positioner, i hvilka hon alltid tyckes befinna sig väl, och. gurmanderar Svenska Biet med anledning om några dess yttranden om oroligheterna i de Italienska legationerna. Härigenom framkomma nåsra små upplysningar. Biets brefskrifvare, Edmund, är, i förtroende sagdt, sjelfva bikungen, på hvars axlar hela (?) bekymret om kupans ;skötsel hvilar,. Minerva ber nu om förlåtelse att hon nämner honom, emedan hon redan ofta märkt, att han icke gerna lider att man talar om honom. Biets artikel visar, att Biet ännu icke hunnit återkomma från sin flera år gamla inbillning, att dess Red. är ett slags chef för hvad den behagar kalla den konservativa pressen, och att alla tidningar, som icke underkasta sig Aftonbladet och Daglist Allehanda, äro derigenom ipso facto att anse såsom Biets underhafvande, eller såsom bihang till detsamma,. Hon erinrar vidare, att härom vwarit fråga en gång förut, då Biet till slut tagit skeden i vackra handen. Sedan,) heter det, har Biet blifvit, ;såsom hvar man vet, mycket sämre, än det var då; men anspråken ser man sitta qvar. Det är träsmak, — Biet har nemligen nyttjat det himmelsskriande uttrycket, att Minerva revolterat mot Biet; och häruti finner Minerva, med förlof sagdt, en oförskämdhet så löjlig, att den endast vore att skratta åt, derest det icke vore nödigt att mot densamma protestera. Det märkvärdigaste af allt detta är likväl ett slags horoskop, som Minerva ställer för Biet. Hon talar nemligen om, hvad Biet kunde hafva panna att göra om några månader, ,derest det lå ännu skulle vara vid lif. Månne således den oerhörda händelsen kunde inträffa, att subsidierna afknappas, hvilket hade till följd att Biet sjelfdog ? Minerva tyckes imedlertid förgäta, att Biet innu har en vigtig bestämmelse ogjord, några stora ord ouppfyllda, som måste fullgöras, innan det går förgängelsen til möte, nemligen att faga huden af Aftonbladet och sätta den till prydnad i sitt vapen; det kan omöjligen förr, än detta skett, sofva lugnt i sin graf, antingen denna blifver i sjelfva Riddarholmskyrkan eller i ovigd ord. Vi önske således uppriktigt, att en försoning må mellankemma, för att icke påskynda den sorgliga katastrofen, samt föreslå, att kamraterne inyo må omfamna hvarandra och kyssas, ehuru föga aptitligt detta kan vara å ömse sidor, allt under löfte om en evig glömska af det förflutna rollet tills vidare. — Freja för i förrgår har flere nätta infall, Bland hvilka vi reproducera följande om det rysigt tillämnade åtalet mot målaren Nilsson: Med anledning af hvad vi f MM 81 af denna tiding berättat rörande tillrustningarne i Stockholms tads konsistorium till ett litet kättarkrig, få vi uppysa, att dessa tillrustningar: fortgå, men att det ännu