Aftonbladet – 21 oktober 1843, sida 2

cke vid de betydelselösa årsexamina, dessa pelagogiska parader,, vid hvilka ingenting annat är utt inbemta än öfvertygelsen om deras onytta, nen uti skolornas hvardagsskick, der, utan så mycket talande och gästande, något af undervisningen syntes. Vid försvaret för vårt gamla skolväsende vädjas ofta, icke utan ett slags hänförelse, till vördnaden för Gustaf Adolfs och Axel Oxenstjernas inrättningar; men om denna vördnad är verklig, hbvarföre vinner bådas älsklingsid, en öfverstyrelse öfver kyrka och skolväsende, intet gehör: denna fråga om ett Consislorium Generale), som väckte så mycket motstånd hos den tidens presterskap, att det till och med trottsade den store konungens vrede? Har icke den kraftfulle biskop Rudbecks yttrande om detta förslag, att man Zenom detsamma ville vända upp och ned på stafenn, något tycke af herr Boivies: en auktoritet öfver eforerne låter knappt tänka sig? Silt påstående, att studentexamen måste, till vinnande af behöflig kontroll, under nuvarande förhållanden, bibehållas, finner herr H. likaledes understödt af sjelfva konsistorium i Upsala, som d. 28 Sept. 4852 inberättar till H. K. H. Kanslern: i afseende på den inflytelse, den (året förut) förändrade studentexamen utöfvat på de lägre läroverken, hade konsistorium varit i tillfälle att inhemta, att ynglingarne derstädes voro i allmänhet flitigare och uppmärksammare i alla ämnen utan undantag, och då gymmnasiilärarne förut sällan underrättade sig om sina disciplars framsång eller motgång uti studentexamen, gjorde de nu ganska noga sig derom förvissade. Detsamma förklarar konsistorium två år derefter (d. 47 Jan. 1834), försäkrande, att de examinerades kunskaper befunnits i stigande sedan det nya examenssället infördesn; och sex år derpå (d. 44 April 1840), att dess öfvertygelse om den nya studentexamen hade allt mera blifvit bekräftad,. Till råga på allt, gifver herr rektor Boivie sjelf följande vittnesbörd: den enda nytta studentexamen hittills gjort, och som af hvarje oväldig måste erkännas, är, alt den ådagalagt bristerna vid de lägre undervisningsverken och visat behofven af dessas förbättring. Men, fortfar herr B., i samma stund, som dessa brister blifvit botade och läroverken kommit i vederbörligt skick, bör denna kontrollerande examen upphöra. Vi lemna slutsatsens riktighet derhän; ty, äfven sedun läroverken blifvit reformerade, torde nog nödigt vara, att de upprätthålla sig, hvartill väl icke så otjenligt kan finnas, att de se sig verkligt inspekterade. Men om vi också nu ej tala härom vidare, utan hålla oss blott till herr B. och hans egna ord oförändrade, månne han då anser, att läroverkens brister nu blifvit botade? och att de ens kommit i det vederbörliga skick, han önskar? Svårligen! då han sjelf talar om läroverkens vanvårdade skick), och huruledes ,det vore tid, att vända uppmärksamheten på dem., Hvarföre då afra för studentexamens borttagande, innanr det inträffat, som nödvändigt borde gå förut? Hr H. öfvergår nu till beskaffenheten af läroverkens närvarande brister, sedan han ådagalagt, att dessas upphof för ingen del kan vara att söka i studentexamen, utan måste ligga långt djupare. Hela sednare delen af hans bok handlar om detta vigtiga ämne. Han finner bristerna kunna klasseras under tretton hufvudsynpunkter. Hvad han derom säger, är i hög grad förtjent af allmänhetens uppmärksamhet; och vi skola i det följande upptaga det betydligaste. (F. e. a. g.) DD ) Af lika många verldslige, som andiige ledamöter, och till hvars göromål äfven hörde: pnspektion öfver alla akademier och skolor utt hela riket, att hvar gör sill embete., — Man finner häraf, att Gustaf Adolf och Axel Oxenstjerna icke hade så mycket emot kontroller öfver dessa saker, som herrar Boivie och ännu mera Fahlerantz.