Aftonbladet – 19 oktober 1843, sida 3

utom, då oliktidig klassflyttning icke är medgifven I mån af ädagalagda framsteg, utan samtlige lärjunga f åtföljas driftevis i alla ämnen, finnas ganska månge T hvarje klass, som hafva mera tid än som behöfves a! åtfölja läsningen, och icke inse någon fördel af a! läsa längre, enär de ändå icke komma längre; hvar J emot andra, med mindre förmåga, icke heller ins någon fördel af att anstränga sig, enär de i alla fa hoppas på den gemensamma flyttningen. Men i följ af alla dessa samverkande orsaker är en stor del a klassen halft sysslolös, hvilket utgör en lockelse ti alla siags roliga påhitt, till okynnets verksamhet, til gäck med lärare, till ofog mot kamrater ech saker till planers uppgörande för sammangaddningar, m.m. och då tillställarne bäraf vanligen icke äro klassen sämre hufvuden, angifva de tonen, och slutligen upp kommer häraf en mot läsning och lärare snart sagd fiendtlig sinnesstämning, som just är all skoltukts un dergång, grundläggande det råa, inhumara lynne som gifver sig luft på en gång uti gäck m:t allt son står öfver och förttyck af allt som står under. De tvärtom undervisningssättet fordrar sjelfverksamhet un. der lärotimmarne och medgifver fri täflan, der för. tjensten erhåller sin rätt, obehindrad af håglösheten och denna icke insöfves af förhoppning om att få flytta ur sin ,klass, nästan likadan som han ditkom — der finnas mindre skäl till missnöjen och mindre tid ait göra dem gällande. Ofvannämnde tvenne orsaker till ordningens förfall gälla både för skolor och gymnasier. Mon scrskildt för de sednaare gäller: För det tredje: att dessa, ifrån sin ursprungliga och riktiga bestämmelse af skolor, fått utväxa til ett olyckligt mellanting mellan skola och universitet, ja. att man vill bilda dem till ;ett slags provincielakademier) (som det heter i Tal vid Gytmnasii Jubeifest i Wexiö den 42 Juni 4845,), hvarföre lärjungarne icke anses och behandlas som skolepiltar, utan som hallfstudenter, och undervisningen, i stället för att bibehålla skolform, blir halfakademisk. Men genom denna halfhet misslyckas både tukten och undervisningen. Lärjungarne, förmenande sig höjde öfver skolan, mena sig äfven höjde öfver den ordning, lydnad och undsrgifvenhet, all skola måste fordra, och deraf alstras anspråk på lärarens mera undfallande bemötande. Stundom hörer man lärarne kalla dem berrar,. Man känner, huru förnärmande en gymnasist anser det vara, om man yttrar, att han går uti skola. Men just denna gängse ton föranleder i sin utbildning det öfverklagade förhållandet, att lärarne knappt våga tilltala sina lärjungar, att förtroendet dem emellan upphörer, att lärjangarne blifva trumpne tredskne och ippstudsige, samt att med deras utbrott a: okynne måste öfverses. — Hvarföre skulle icke gymnasium vara skola? Man talar om en förmedlande öfvergång iti undervisningen, om en annan skoltukt för barn in för ynglingar, m. m. Hvad undervisningen angår,! can jag icke föreställa mig, att den till sin grund: ir eller bör vara någon annan för åttaäringen än för! idertonäringen: förtydligande af läroboken, då sådant: pehöfves, och förkör. Egenuiga föredrag eller föreäsningar tillhöra, enligt min tanka, icke den elenentära, utan den vetenskapliga undervisningen. Om: nan vill gifva den muntliga, utförliga, någon gång rån ämnet utvikande, ganska lärorika framställning, om en nitisk lärare icke underlåter, namn af för eäsning), så förefaller behofvet deraf lika mycket för varnet, som för ynglingen; skillnaden ligger uti framtällningens olika höjd, icke uti dess art. Skoltukten oehöfver icke heller vara till sin grund olika för värn och för ynglingar. Båda kunna underkastas inmärkningsböcker och straffitass, men erfarenheten isar, att behofvet af dessa disciplinariska medels besagnande för ynglingen sällan förekomma, om han edan som barn varit underkastad skoltukt, enligt lylika grundsatser. Det är kla:t att ynglingen både undervisning och i tukt blir annorlunda behandlad ich erhåller större frihet än barnet; men äfven i förIdrahuset afstängas icke äldre och yngre syskon ifrån varandra. Jag anser det således vara ett stort misstag, att ymnasierne vilja anses vara något annat än skolor; ch tror mig hafva lemnat grundade skäl till det påtåendet, att skoltuktens förfall, för hvilket man be-: kyllar studentexamen, har sin egentliga orsak utij kolors och gymnasiers egen felaktiga inrättning. Ar! nan icke nöjd med denna orsak, utan vill söka : ännu lera, kunna de blott finnas uti bristande sträng tillyn af dem det vederbör. by: (Forts. e. a. g.) NESSER OL STIPE RENT it (Införes på begäran.) Uti tidningstvist, om nyttan af melodiverk uti or