Aftonbladet – 18 oktober 1843, sida 3

lolika verkningar: den första är att strålen, i stället att falla. neråt, så till sägandes stiger uppåt. Hr de la SI Pylaie berättar, att i Maj månad uti Pommeraye den Tlelestriska kraften upplyftat ända upp i toppen på en itall ett trekantigt barkstycke, hvars andra del stanSjnado der nere. Den andra verkningen bestär deruti, latt då ett träd genom sina grenar, hvilka formera llika många ledande spetsar, dragit till sig det elektriska fluidum, koncentrerar sig detta vid deras förening på stammen, och visar nu sin verksambet antingen genom att bryta af trä!et eller att rycka af barken. Det är först små elektricitetsströmmar, som, isolerade, äro alltför siaga att lemna spår efter sin framfart, under det att, vid deras sammanflödande. den förenade strömmen som deraf blir en följd, har en kraft, mångdubblad genom mängden af grenarna, hvilka agera såsom konduktörer. På ett ställe hade åskan slagit ned i en ek midt på de första grenarna, på dess undre del, och följt krökningen af grenen till stammen, samt stigit nedät utan någon sdoafvikelse, i det den splittrat sönder barken ismå fibrer. Åskan tyckes sedan hafva gått ner i jorden, utan att lemna spär efter sig. En omständighet, som Hr Pylaic tror sig bafva lupptäckt, är att åskan i allmänhet intränger mellan barken och veden, liksom om den vore dragen dit af Inågot ämne eller fluidum, som cirkulerade mellan dessa begge partier, och vore mera ledande än sjelfva ilveden. Det kon hända, säger han, att det elektriska -I fluidum klyfver trädet, men jag har icke förmärkt, latt det skadat barken utifrån. I Åskans verkningar emot stenar tyckas vara af ett Itrefaldigt slag: den flyttar dem, genomborrar dem och klyfver dem. År 4833 slog åskan ner i Quimperless I kyrka, ryckte derifrån en mursten om 3500 kilogramI mer och slungade bort den 60 steg derifrån på taket -laf ett bus, der stenen gick genom tvenne våningar loch stannade i bottenvåningen. Hr Arago har gjort en dylik observation, samt till och med sett ett litet hus helt och hållet vändas upp och ner. Under äskvädret vid Brasports tog åskan, sedan den slagit ner, sin väg utefter marken, till en stor sten, som tjenade till trappsteg åt kyrkogärden. Den gjorde deruti ett hål, liksom en tolfpundig kula genom en tjock planka. Det stycke, som det elektriska fluidum slog ut ur hålet och bortförde på cn kilometers distans, Var lika regelbundet; det hemtades tillbaka och sattes åter i sitt hål, der det passade med en beundransvärd noggrannhet. — KRIG EMELLAN FRANSMÄNNEN OCH EN AFRIKANSK FOLKSTAM. En paketbåt har nyligen cnkommit till Nantes, medförande underrättelser från det fransyska etablissemanget vid Senegal. Invånarne i hyn Cascat, börande till konungariket Fonta, på venstra stranden af floden Senegal, hade år 4840 plundrat ett fransyskt fartyg; upprättelse måste fordras derför, hvilket skedde 148341 genom guvernören vid Senegal, kapten Larogque. Konungen eller höfdingen öfver stammen förband sig att erlägga en viss summa, som skulle år. ligen afbetalas. Den officer, som kommenderade i kustorterne, yrkade 4242 på fullgörandet af denna öfverenskommelse; men Almamy lät gifva honom ba-tonad midt på torget. (Almamy är namnet på den förnämste i landskapet Fontas theokratiska regering; Almamy väljes af de tre imamerna, hos hvilka makten egentligen hvilar, bland de tappraste krigarne.) I följd af den berättelse, som aflades till marinministern, angående detta brott cmot folkrätten, erhöll korvettkaptenen Bouet, nyligen utnämnd till guvernör vid Senegal, befallning aw hämnas förolämpningen. Det felades tillräckliga stridsskrafter att injaga fruktan hos infödingarne; Bouet rekryterade derföre en afdelning spahis i Ålgerien och förfogade sig derpå will etablissomarget Vid Senegal, för att draga i fält mot stammarna i landskapet Fonta, med 40 spahis, 500 marinsoldater och 500 negrer från S:t Louis. Ettan, fall af förtruppen Var nog att drifva fienden på flykten; af spahis blef en dödad och två sårade, hvaremot de dödade 435 man, hvilkas hufvuden de togo med sig. Denna strid hade gjort den bästa (förskräckande) verkan i riket Fonta. I afseende derpå utfärdade kapten Bouet följande proklamation till Senegallerne: Den endast alltför länge fördröjda näpst, som jag, på marinministerns befallning, gilvit männen i Cascai, försätter handeln Vid öfra delen af floden i ett nytt läge: jag anser mig derföre böra meddela er kunskap om mina underbandlingar med Almamy. På aftonen samma dag, då striden egde rum, skref böfdingen will mig från höjderna vid Cascai, som stod i låga: Almamy af Fonta till guvernören vid Senegal. — Du har pu utfört hvåd du länge haft i sinnet emot oss; för ögonblicket kan jag ej säga dig någonting. Du vet, att jag uppbjudit all min förmåga för att kunna betala ersättningssumman, af hvilken en del äfven är erlagd; nu skulle jag vara dig mycket förbunden, om du ville vänta på det öfriga i någon tid. Jag skal församla alla mina undersåter för att tala med dem om nödiga Atgärder. Imedleirtid ber jag dig öfverlemna platsen åt mig, så ott jag kan l:ta begraf. va dem af mitt folk, som i dag blifvit dödade af er; gör som du finner för godt. — Almamys broder, som öfverförde denna skrifvelse till mig, bad mig dessutom särskildt i hans namn, att jag skulle uppgifva ett medel till återställande af de frediiga förhällandena. Derpå afgaf kapten Bouet ecit skriftligt svar, dateradt den 4 Augusti, hvari han föreställde Almwamy, att, då han icke kundo tillåta någon handelsgemenskap mellan Fonta och Senegal, förr än cen öfverenskomra ersättningssummean vore betald, så borde hans undersåter lätt inse, att de skulle förlora mera på ett sådant förbållande; ty utan handel på Senegal, gålves för dem ingen tobak, inga gevär, intet krut, inga guinter: kortligen, utan denna felades dem allt. — Kort förrän det fartyg, som medförde dessa underrättelser till Nantes, afseglat, hade man erfarit, att Almamy blifvit afsatt. — Wiups GEVÄR. Ingeniör Wilds från Zärich, af utländska tidDingar mycket berömda gevär hafva förut blifvit omtaldta, och det torde derföre intressera, att se hvad dessa gevär vid profekjutning presterat. Så vidt man kan sluta, likna Wilds gevär mycket de af genceralfälttygmästaren Helvig konstruerade: de äro nemligen räfflade med flata och obetydligt vridna räffior eller gängor. De laddas med en linnelapp om kulan, men denna lapp smörjes icke som vanligt med fett, utan fuktas med YaUuen. Vid profskjutning skall man hafva funnit, att kulan ej eger samma begynnelsehastighet, som vid Yanliga gevär, men att den på 3 till 600 steg genomslår två tums tjocka bräder, utan att dervid förlora Sin runda skapnad: att man på detta iäpga afstånd kunnat skjuta många träffar, och vid I ewrw ll et