Aftonbladet – 18 oktober 1843, sida 1

4 DLaCeSRIiTujCBUlAl, I do 1. DSERUBU 8 HV VI USCI tan och Jacobsgränd; i LemcKFEs vid Norrlandsgst 9 vid Röda Slussgatan. ANNONSER emettagas i förs vice häradshöfdingen lika enständigt att förklara, det han tager på sin ed innehbället af sin skrift. För att icke lemna något medel obegagnadt, som i kan lända till sakens framställning i oförvillande dager, begärde domstolen t. f. åklagarens yttrande, buru t f. åklogaren uppfattat bevekelseskälen till vice häradshöfdingen Bergströms gjorda fråga, om han var förpligtad att vittna mot någon annan än de tilltalade, och huruvida dessa skäl, så vidt man förmår sluta till dem af hvad i öfrigt förekommit, inneburit möjlighet för honom att hafva kunnat, på sätt han i skriften föregilvit, framställa alternativet att få vittna om allt hvad han i saken visste; och med anledning häraf yttrade t. f. åklagaren, att det för honom, lika litet som tilläfventyrs någon annan, varit möjligt att icke instämma i domstolens åsigter om motiverna för vice bäradshöfdingens ifrågavarande framställning. Hvarförutan t. f. åklagaren anförde: I afseende på det af Bergström vid förra undersökningstillfället ingifna skriftliga anförande, måste och ville jag i det längsta antaga, tvert emot Bergströms egna protester, att Bergström dermed mera afsett åtskillige tillägg till sitt aflagda vittnesmål, än några rättelser deri, emedan ett annat förhållande vill synas mig nästan djerft och tilltagset, helst, om sådant ej vore oförenligt med domstolens värdighet, öfverflödigt kunde ledas i bevis, att af hvad Bergströms ifrågavarande skrift innebäller, utöfver eller i motsägelse med det justerade protokollet, intet förekommit inför rätten, utan måste bafva utgjort Bergströms fantasier inom sig sjelf, före, under eller efter afläggandet af vittnesmålet, ehuru Bergströms oförmåga att fatta andras och uttrycka egen mening, orsakat att tillägget erhållit den form, oftaberörde skrift visar; och det är af denna anledning, som jag vid Bergströms förfarande ej fäster den uppmärksamhet, som detsamma, utgånget från annan hand och under andra omständigheter ovilkorligen skulle bafva påkallat från mig i min egenskap af åklagare.n Den af vice häradshöfding Bergström under förhöret i dag ingifna skrift upplästes och befanns så lydande: Till Kinnevalds härads urtima tingsrätt i Wexiö! Ytterligare kallad att vittnesmål afgifva uti målet angående utprångling af falskt stämpladt papper, får jag, sedan numera f. d. landskonteristen, vice kronofogden Å. Lindergren, genom det att han sjelf tillkännagifvit sitt namn och således löst mig från det tysthetslöfte, jag följaktligen blifvit oförhindrad att meddela allt hvad jag i saken har mig bekant, härmed tillkännagifva följande: Vid midsommarstiden förlidet år blef jag af Lindergren tillfrågad, huruvida jag af honom skulle vilja tillhandla mig kartor till så stort belopp, som jag kunde behöfva till kartering af handlingar, under den tid jag kom att förvalta -domareembetet uti den åt herr baron och lagmannen af Klinteberg i nåder anförtrodda domsaga. . På denna fråga, som föreföll mig högst besynnerlig, heldst jag aldrig hört, att Lindergren haft någon befattning med stämpladt papper, ilemnade jag undvikande svar, samt, då Lindergren omedelbart derpå förklarade, det kartorne kunde erbållas mot femtio procents rabatt, yttrade jag genast, det jag ingalunda ville inlåta mig uti en sådan handel, men fann ; mig likväl föranlåten tillfråga Lindergren om åtkomsten :af..desse kartor, hvarpå jag erhöll det svar, att kartorne ingatunda yore stulne, men så lika de äkta, att ingen skillnad dem emellan kunde upptäckas; uppgitvande derjemte Lindergren, det han hvarken för närvarande eller någonsin innehaft e!ler ägt dylika kartor. Efter det vi en stund samtalat om dessa kartor samt Lindergren derunder omnämnt, dels att kronofogden rona då vid tillfället innehade dylika kartor till ett belopp af omkring 20,000 Rår, utan att det, så vidt jag minnes, omtaltes om detta belopp utgjordes i riksgälds eller banko, dels ock att bemäite Crona ämnade sig att göra mig ett dylikt anbud, gaf jag Lindergren tillkänna min ovilja för en slik bandel och begärde af honom att få veta stället, hvarest ifrågavarande kartor tillverkades, hvilket Lindergren försäkrade vara för honom obekant; dock tyckte jag af Lindergrens tal kunna sluta, att fabrikspriset skulle vara 66 ?, procent billigåre än den verkliga valören. Då jag nu genast härpå tillkännagaf för Lindergren min afsigt att angifva brottet, förklarade Lindergren, det han deremot ej hade något att invända samt efter ordalagen yttrade: gör gerna det, men låt blott mitt namn blifva cnämndt, emedan jag ej vill låta den, som meddelat mig hvad jag yttrat, veta, att jag varit den person, som brutit det mig härutinnan lemnade förtroende, hvarefter jag gaf Lindergren mitt hederslöfte på, att hvad åtgärd jag än komme att vidtaga för brottets upptäckande och hämmande, hans namn alltid skall blifva onämndt. N Under sednare vid åtekilliga tillfällen fortsatte samtal, tillfrågade jag ånyo Lirdergren om han kände fabriksorten, hvilket ban ånyo upprepade sig icke veta, men deremot nämnde, aut ifrågavarande yrke, efter hvad han hade anledning tro, drifvits i cirka tio års! tid och att f. d. nämndemannen Johannes Nilsson i Tingsryd skulle åt åtskillige båll utpränglat slika kartor, hvilka skulle begagnas i flere domsagor, deraf blott en vid namn nämndes och hvilket jag nu ej med säkerhet kan erinra mig. Då Lindergren ej kände fabriksorten samt jag ej ville nedlåta mig att på listigt sätt sådant utröna och jag genom mångårig, från barnåren, med Lindergren bafd bekantskap, lärt känna honom tillfyllest, för att kunna inse hvad förtroende jag till hans utsago kun-!4 ge sälta, ansåg jag likväl den kännedom jag tillfälligt1 vis fått och här ofvan blifvit upptagen, tillräcklig fört att hos mig stadga moralisk visshet om brottets verk1 lighet, hvadan jag ansåg min pligt, såsom svensk medborgare, vara att fästa höga vederbörandes uppmärk: samhet derpå, att ett slikt brott föröfvades; men som jag önskade. göra, delta på ett skdant sätt, att milk! vamn aldrig måtte blifva kändt, aflät jag från Jönkö-! ping, dit jag längre fram på sommaren begifvit mig,!h det i mitt förra vittnesmål omnämnde anonyma bref O till f. d. justitie statsministern, hans excellens Törnebladh, och hvilket bref, om det genom domstolens örsorg blefve hitreqvireradt, närmare kunde upplysa notiverne för mitt handlingssält, f Trams RR AT RAD RR j E L