Aftonbladet – 17 oktober 1843, sida 2

stadgar för den af detsamma bildade attigkommitt. — Komnmerskollegii berättelse om manufakturoch ulldiskonternas förvaltning år 4842 upptar hufvadsakligen följande förhållanden: Vid 4841 års slut ägde manufakturdiskonten en ka: pitaltillgång af 877,502 Rdr, hvaraf i kontanta penningar och säkra fordringar, efter afdrag af fondens skuld till Rikets Ständers Bank, 685,846, osäkre fordringar m. m. 490,789. Fondens izkomster under år 1842 utgjorde: i ordinarie räntor 80,613, samt i förfalloräntor 4854, summa 85,468. Utgilterna, (bestående af ränta till Banken för af kreditiy.t begagnade medel 40,462, aflöning och pensioner 74351, ersättning till riksgäldskontoret för det från manufakturdiskontfonden till riksstatens sjette hufvudtitel öfverflyttade årsanslag för technologiska institutet, utgörande för åren 4841 och 1842 28,000 Rår, m. m.,) uppgingo till en summa af 84,452, hvadan således fondens behållna vinst för året utgjorde 4015. Beloppet af den i förhållande till tillverkningsvärdena, efter fixerad låneprocent för första klassen 48 !,, för andra 44 och tredje 9 !,, uträknade länerätt för år 1842 utgjorde i 4:sta klasssen 14,181,127, i 2:dra dito 149,248 och i 3:dje klassen 143,216, summa 1,475,564 Rdr, och, med tillägg af den Eskilstuna manvufakturister och förläggare särskildt tillkommande lånerätt 4143,483: 32, tillsammans 1,618,944: 32. Gamla ulldiskontfondens tillgångar vid 4841 års slut utgjorde 49,209, och fondens inkomster under år 1842 4114. Deraf hafva under året blifvit bestridde följande utgifter, nemligen aflöning till ullkontorets tjenstemän och betjening samt direktören Hofman Bang 4480, reseoch traktamentspenningar till bemälde direktör 569, m. m. Nya ulldiskontstonden, som vid 48244 års slut ägde en skuld utöfver tillgångarne al 25, har i inkomst uppburit, ordinarie räntor 382: och förfalloräntor 98, summa 6814, hvaremot utgitlerna uppgått till 452, så att en vinst för fonden uppstålt af 298. — Vid boktryckeri-societetens sednaste sammankomst ingafs till societeten en af en mängd bland härvarande konsiförvandter undertecknad skrift, hufvudsakligen innehållande klacorål öfver de svårigheter, som på sednare åren skola till kommit deraf, att en del boktryckare dels drf rörelse för mycket med lärlingar och fört ta utskrifva dem till konstförvandter och dels ieke nog vårda sig om lärlingarne, då de sjelive få hand om sina veckpenningar och tara sin mat på krogarna. Denna skrift har i dag blifvit meddelad 1 Minerva, som kommenterat den eliter sina egna afsigter såsom ett vigtigt bevis öfver de förderfliga följderna af näringsfriheten, som Minerva, i parenthes sagdt, sjelf för några år sedan försvarade. Såväl denna omständighet, som skriftens egenskap i sig sjelf, kan göra den förtjent att meddelas in extenso och att lemna några upplysningar deröfver, hvarföre vi skole återkomma till ämnet. — Af norska blad erfar man, att postföraren, som den 7 dennes skulle föra posten från Strand, på svenska till Kongsvinger, på norska sidan, tappat postväskan. Postiljonen hade snart märkt förlusten och vändt åter för alt söka väskan, men denna hade under tiden blifvit upphittad af en annan person, som medtog den till sitt hemvist, så att man först följande dagen kl. 4 e. m. derom fick underrättelse nå Strand. Då bade DO