Aftonbladet – 17 oktober 1843, sida 2

sin kammare och skref till sin fästmö ett bref fullt af den hjertligaste, men tillika mest sansade kärlek. Då brefvet var fulländadt, föll en tyngc från hans hjerta. Han afsände det samma da och fann sig sedan lugn. Åtta dagar derefter kom brefvet tillbaka, mec påteckning, att fröken Agnes von Willing va! bortrest. Hvarthän? — Utan att skrifva honom till? — Dessa tankar plågade honom oupphörligt, och har hade intet annat råd, än att genast resa tillbak: till sin fädernestad, för att inhemta underrättel: ser om den älskade och hvart hon tagit vägen Hans afresa var bestämd och allting i ordning det återstod honom blott att taga afsked af mål ningen. Med vemod betraktade kan den. Sköna, tjusande bild, mälad på väggen och förgänglig såsom den, fängslad här på stället, till. byggnaden ramlar — hvad du rör migl) sade han Derefter betraktade han ännu en stund målnin gen, som om det hade varit en gammal vän, oci skiljdes ändtligen derifrån. Då han kom till diligensgården, för att sätt: sig uti den väntande diligensen, fick han der s bekanta fruntimmer. Tan gick närmare och igen kände bland gruppen fröken Agnes von Willing Med ett utrop af glädje drog han henne till sit bröst, och de lyckliga höllo hvarandra länge om famnade. Nu kom också modren fram och ma skred till ömsesidig förklaring. Agnes hade vari opasslig af sorg öfver Sternheims långa och oför. klarliga bortovaro. Hennes svaga helsotillstånc hade gjort modren mycket bekymmer, och fö att förströ henne, hade hon anträdt resan. De ilskandes goda genius förde dem nu tillsammans ch de tre lyckliga menniskorna skyndade til