Aftonbladet – 16 oktober 1843, sida 2

hafva framkallat gissningar, menlige ej mindre för min, än vederparternes heder. Dock har icke eller jag underlätit försök, att i godo, utan vidare rättegång, bilägga saken. Jag har nemligen, så väl muntligen, som äfven vid stämningens uttagande, skriftligen fästat vederparternes och deras ombuds uppmärksamhet derpå, att mine principalers sak, både ur juridisk och moralisk synpunkt, var rättvis, samt att sjelfva facta voro af den beskaffenbet, att deras blotta omnämnande, hvilket under en rättegång icke kunde undvikas, måste för vederparterne vara obehagligt; och då jag af dessa anledningar förmodade, att vederparterne borde finna det vara ur alla synpunkter för dem fördeltaktigast, att i godo bilägga saken, har jag tillika förklarat, att, derest ett antagligt anbud i nämnde afseende blefve mine principaler gjordt, det för mig skulle blifva en sann tillfredsställelse, att kunna tillstyrka dem att derpå ingå, och såmedelst tillvägabringa ett önskadt slut på denna långvariga tvist. Då vederparterne åt desse uppmaningar icke lemnat ringaste uppmärksamhet, äro de således äfven sjelfve orsaken dertill, att mina principalers ifrågavarande anspråk måste underställas domarens pröfning: och, sedan Hr advokatfiskalens insinuation om det omoraliska uti desse anspråk nu blifvit tillbakavisad på ett sätt, som, jag hoppas, helt och hållet betager honom lusten att vidare framkomma dermed, så återstår det nu för mig att styrka, det samma anspråk äfven ur juridisk synpunkt äro fullkomligen rättvisa. För att följa den ordning, hvaruti ämnena blifvit framställda uti svaroskriften, borde jag nu, innan jag beger mig till sjelfva hufvudfrågan, till vederläggning upptaga hvad uti nämnde skrift blifvit anfördt för ådagaläggande deraf, att det år 1804 cmellan bröderne Christian och Erik upprättade förlagskontrakt icke var så fördelaktigt för den förre, som uti stämningen uppgifvits. Men då hyar och en, som tagit kännedom om innehållet af berörde kontrakt, ej kan undgå att inse, så väl riktigheten af hvad stämningen härom innehåller, som skefheten uti det, som i svaromålet deremot blifvit anfördt, anser jag mig så mycket mindre böra upptaga tiden med att ingå uti någon vidare vederläggning af He advokatfiskalens slutsatser, i afseende på fördelaktigheten af detta kontrakt för den ene celler andre af bröderne Dybeck, som mine principaler uti stämningen uttryckligen tillkännagifvit, alt deras afsigt med omnämnandet af de stora förmåner, som Christian Dybeck genom berörde kontrakt tillförsäkrat sig, icke vore att framställa någon anmärkning emot giltigheten deraf, utan endast att visa, hvilket oinskränkt välde den äldre brodren redan då förstått att bemäktiga sig öfver den yngre. Jag öfvergår således nu till bevisen för käromålets rättmätighet äfven i juridiskt hänseende. Uti första och andra punkterne afstämningen hafva mine principaler yrkat. att de 29:e af grosshandlaren Dybeck den 3 Juni 1830 upprättade afbandlingar, med stöd hvaraf han eller dess arfvingar satt sig i besittning af all brodren Eric Dybecks så väl fasta som lösa egendom, måtte förklaras vara ogiltige, äfven om lagligen styrkas kunde, att Eric Dybeck samma afhandlingar underskrifvit. Såsom grund för detta påstående hafva mine principaler åberopat, dels att Eric Dybeck redan vid slutet af år 4828 var besvärad af en hög grad tankspriddhet och slöhet till sitt förstånd, samt att berörde tankspriddhet och slöhet sedermera under loppet af 4829 så ökades, att han då och allt sedermera ansågs såsom mindre vetande och vanvettig, eller hvad man i dagligt tal kallar fjoskig, dels ock att detta Eric Dybecks sinnessvaghetstillstånd, hvarigenom han redan under en längre tid varit ur ståndsatt att taga någon befattning med sockerbruksrörelsen, var noga kändt för den äldre brodren Christian, som med Eric dagligen umgicks, och som således icke var in bona fide, då han upprättade de ifrågavarande afhandlingarne. För bestyrkande af hvad mine principaler sålunda uppgifvit, hafva de såsom vittnen låtit afhöra åtskillige personer, som på aflagd ed intygat, att Eric Dybeck åren 4829 och 4830 varit till sina sinnen så förslöad, alt han ej kunde uppfatta hvad man till honom yttrade, och änvnu mindre derå lemna redigt svar, samt alt han derföre allmänt ansågs såsom mindre vetande, eller hvad man i dagligt tal kallar fjoskig, och att man om honom måste hafva enahanda vård, som om ett minderårigt barn: hvarförutan ett vittne, diversehandlanden Enbom, som vid den ifrågavarande tiden förestod sockerbruksförsäljningsbod, jemväl intygat, att Christian Dybeck flere gånger talat om brodren Erics sinnessvaghet. Hr advokatfiskalen, som uti ett underd. memorial af den 40 November 14841, hvaraf styrkt transsumt härjemte bifogas, medgifvit, att Eric Dybeck den ifrågavarande tiden varit besvärad af slöhet, samt en hög grad af tankspriddhet, eller, om man så vill kalla det, fjoskighet, har visserligen af detta sitt redan lemnade medgifvande funnit sig förbindrad, att bestrida hvad vittnena i detta afseendeintygat, men bar deremot crinrat, att de ifrågavarande afbandlingarne, sådant oaktadt, kunnat lagligen med Eric Dybeck afslutas. Alt Hr advokatfiskalen icke dragit i betänkande, att framkomma med en sådan sats, måste otvifvelaktigt väcka allas förvåning. Sjelfva sunda förnuftet säger nemligen cn hvar, att, såsom ett oeftergifligt vilkor för en afhandlings laglighet, mäste erfordras, att de kontraherande personerne vid afhandlingens afslutande varit i besittning af sitt förstånds fria bruk, och således mäktiga att fatta betydelsen och vigten af det, som afhandlades, samt följderne deraf. Det vill äfven synas, som Hr advokatfiskalen sjelf icke hade hoppats, att hans nyssnämnde invändning skulle kunna erhålla någon framgång, då han, i omedelbart sammanhang dermed, framställer en annan. Han anmärker nemligen, dels att af vittnesmålen icke följde, det Eric Dybecks tillstånd oupphörligt, utan afbrott, och således jemväl i de tider, då vittnena cj sett eller träffat honom, varit enahanda, dels ock att de icke uteslöto föreställningen om Eric Dybecks förmåga att uppfatta meningen om de nu ifrågavarande afbandlingarne, vid den tid, då de upprättades.n