Aftonbladet – 14 oktober 1843, sida 2

TTT TTTEEEERESTAISESREESSA AAA Tomyris, funnit sin mästarinna. Zornebock var i trollkonsten blott en lärling emot den berömda böhmerdrottningen, hon bade öfverlistat honom med sina konster, så att han måste rymma slagtfältet och duka under för en handfast riddares hugg, hvilken hon hade gifvit magiska vapen, dem ingen passauerkonst stod emot. Då den sköna Hildegard tystnade, tog Reinald ordet och berättade henne sina äfventyr. När han omtalade för henne de tre förtrollade prinsarne i skogen, hvilka voro hans svågrar, förundrade hon sig högeligen, ty hon märkte nu, att Zornebocks underrättelser icke varit lögn, utan sanning. Riddaren var just i begrepp att sluta sin berättelse, då ett stort triumf och glädjeskri hördes i bergen, straxt derefter bröto tre sqvadroner ryttare fram ur skogen, i spetsen för hvilka Hildegard igenkände sina bröder och Reinald sina systrar. Skogens förtrollning var upplöst. Efter ömsesidiga omfamningar och vänskapsbetygelser lemnade de från förtrollningen befriade karavanerna den hemska ödemarken och begåfvo sig till det gamla jagtstottet. Ridande bud flögo till grefvens residens, att förkunna det glada budskapet om hans barns ankomst. Hofvet befann sig just i djup sorg öfver den unga grefvens förlust, hvilken man begret såsom död: föräldrarne trodde, att den förtrollade skogen hade uppslukat honom för evigt. Den sörjande modren hade ingen tröst mer på jorden och kände ingen annan förnöjelse än den, att anställa högtidliga begrafningar åt sina barn. Man var iust i begrepp att fira Reinalds exequier, men hastigare kunde ej någon synförvändande Balabrega förvandla sin pantomimiska skådeplats, än vid denna glada underrättelse; allt i grefvens residens antog en annan gestalt; allt andades nu åter Mif och glädje. Inom få dagar egde det vördnadsvärda föräldraparet den glädjen att omfamna sina barn och barnbarn. Adelheid hade, sedan sm broders besök, kläckt ur ägget en älskelig liten