Aftonbladet – 12 oktober 1843, sida 3

i otaliga bugter och dref sådant ofog i vågorna, att kristallboningen skakades dervid, och den förskräckta Bertha trodde icke annat, än att den skulle i ögonblicket springa sönder. Den spejande delfinen kunde dock icke vid denna stränga husoch bosyn icke varseblifva något, som tycktes kestyrka hans misstankar, och lyckligtvis hade han genom sitt raseri så grumlat upp valtnet, att han icke kunde se, i hvilket tillstånd den ängsliga Bertha befann sig. Han simmade bort, damen hemtade sig åter från sin förskräckelse, Reinald förhöll sig stilla och lugnt i vedkontoret, tilldess förvandlingstiden inträffade. Och ehuru svåger Delfin efter alit utseende icke låtit all misstanka fara, ty han förglömde aldrig, att vid sitt dagliga besök tre gånger simma ronden kring huset och genomspeja alla kristallpalatsets vinklar och vrår, så åbäkade han sig dock icke så ursinnigt dervid, som första gången. . Förvandlingstimman befriade slutligen den fattige fången ur det ensliga vedkontoret. Då han en morgon vaknade, befann han sig i ett kungligt palats på en liten ö. Byggnader, lustgårdar, torgplatser, allt tycktes simma på vattnet, hundrade gondoler sväfvade upp och ned på kanalerna, och allt lefde och rördes i glad beskäftighet; med ett ord, Svåger Delfins slott var ett litet Venedig. Den unge riddarens mottagande var här likaså hjertligt och vänskapsfullt, som vid de båda andra svågrarnes hof. Ufo Delfinen var förtrollad på månader, den sjunde var hvarje gång förtrollningens rastmånad. Emedan Reinalds vistande här varade längre, så blef han ock närmare bekant med svågern Ufo och lefde med honom förtroligare, än med de andra. Hans