Aftonbladet – 11 oktober 1843, sida 2

OO O— OO OO MO MO MOM MR MMM OL OM ORO OR VÄ EEEEEEEEEEEEE EAEE mn luder björn, lät sin bedröfvelse fara, då hon såg, att hon befann sig i en ung, välväxt riddares urmar, som så Kärlekrikt omfattade henne och örde henne in i ett präktigt palats, hvarest en slänsande brudskara väntade henne. Hon blef af sköna tärnor i myrtenkransar emottagen med sång och strängaspel, afklädd sin landtliga klädning och iförd en konungslig bruddrägt. Ehuru hon icke var fåfäng, så kunde hon dock icke dölja sin hemliga belåtenhet med sin vackra gestalt, då kristallspeglarne från alla brudgemakets väggar sade henne tusende smickrande artigheter. Ett yppigt gästabud följde uppå vigselceremonien och en lysande bal parå slutade den festliga dagens högtidligheter. Den retande bruden andades glädje och salighet vid de kärleksfulla känslor, som, efter den kyska forntidens sed, för första gången väcktes på hennes bröllopsdag uti hennes jungfruliga bjerta, och det motbjudande björnidealet var helt och hållet försvunnet ur hennes fantasi. Vid midnattsstunden blef hon med mycken omp förd al sin gemål i brudkammaren, hvarest alla kärleksgudarne i plafonden, lifvade af glädje, tycktes röra sina gyldene vingar, då det älskande paret inträdde, — Den ljufvaste morgondröm försvann just i detsamma, som den nyförmälda vaknade och ämnade med en brinnande kyss likaledes väcka sin gemål ur sömnen; men huru stor blef hennes förvåning, då hon icke fann honom vid sin sida, och, upplyftande sidenförhänget, såg sig försatt i ett dystert klipphvalf, hvarest det brutna dagsljuset föll in genom ingången och gaf blott så mycken dager, att hon kunde blifva varse en förfärande björn, som ur en vrå framblickade bedrökved et henne, (Forts. följer.)