Aftonbladet – 11 oktober 1843, sida 2

från sin förvåning. Ehuru straxt vid omnämnandet af björnen en kallsvett sipprade på hans panna, så lät han dock hastigt påkläda sig, begal sig i förmaket, hvarest han träffade uppvaktande idlingar, löpare och hejdukar, och med denna svit kom han genom en mängd praktrum och försalar till audiensrummet, hvarest hans syster med en furstinnas värdighet emottog honom. Jemte sig hade hon två de aldra sötaste barn, en prins om sju år och en liten fröken, som ännu stod: gångstolen. Ett ögonblick derefter inträdde Al bert Björnen. som nu hade aflagt sitt förfärlig: utseende och alla en björns egenskaper, samt vi sade sig som en den mest älskliga prins. Wul fild presenterade sin broder för bonom, och Al bert omfamnade sin svåger med all vänskapen och broderkärlekens värma. Prinsen var med all sitt hoffolk, i följd af ei olycksalig trolldom, förtrollad på viss tid, det vil säga, han njöt den gunsten att hvarje sjunde dag från den ena morgonrodnaden till den andra, var fri från sin förtrollning. Men så snart silfver stjernorna bleknade på himmelen, inbröt åter de gräsliga förtrollningen med .morgondaggen öfve landet; slottet förvandlades i, en stel, obestigli klippa, den retande parketw rundtomkring u! en sorglig ödemark, springbrunnarna och kaska derna i stillastående, gruwmliga: kärr, slottets Im nebafvare blef en luden björn, riddare och väp nare gräfsvin och räfvar; bofdamerna och kam marpigorna förvandlades i ugglor och flädermöss hvilka dag och natt skreko och veklagade På en sådan fridag var det, SOM Albert hem förde sin brud. Den sköna Wulfild, som i se dagar gråtit deröfver, att hon skulle förmälas mec