Aftonbladet – 10 oktober 1843, sida 3

grefven, tre fjerdingar äkta perlor äro väl icke för mycket för en skön brud. De äro dina, af. slutade fisken, och bruden är min, om sju månader för jag min käresta hem. Härpå plaskade han lustigt med stjerten och dref båten snart til strand. Grefven förde sina foreller hem, lät koka dem och lät denna kartäusermåltid väl smaka sig jemte grefvinnan och den sköna Bertha, och denna sistnämnda anade icke, att detta mål skulle komma att stå henne dyrt. Undertiden afoch tilltog månan sex gånger, och grefven hade näranog förgätit sitt äfventyr, men då silfvermånan för sjunde gången började runda sig, tänkte han på den förestående katastrofen, och för att ej vara ögonvittne dertill, beslöt han sig att företaga en liten resa inåt landet. I den qvalmiga middagsstunden på fullmånsdagen sprängde en ståtlig skara ryttare fram emot slottet; grefvinnan, bestört öfve! ankomsten af så mycket främmande, visste icke, om hon skulle öppna porten eller ej. Men då en välbekant riddare anmälde sig, blef det honom upplåtet. Han hade ofta i välmaktsoch öfverflödstiden bivistat torneren på borgen, samt äfver mottagit riddarepris af den sköna Berthas hand och med henne öppnat balerna; dock var han sedan lyckan hade vändt grefven ryggen, i likhet med de öfriga riddarne, försvunnen. Grefvinnar skämdes inför den ädla riddaren och hans svit öfver sitt stora armod, att hon ej hade något at duka upp för honom. Men ban gck vänligt fram emot henne, och bad bott om en dryct frisk! vatten ur slottets svala, i klippan uthuggn brunn, såsom han äfven fordom var -van att göra ty han drack icke vin, derför kallade man honon