Aftonbladet – 10 oktober 1843, sida 2

handlingar upplysa, var det just de klena jernkonjunkturerna under sednare åren af Gustaf Adolfs styrelse, som förmått bergslagernas invånare att något mer, än förut, vinnlägga sig om jordens försummade odling, och i riksföreståndarens berättelse till Ständerna heter det: Den bland alla klasser af rikets invånare uppkomne odlingshåg understöddes och uppmuntrades genom allmänna författningar. Det tvång, hvarmed förra tiders fördomar hade fjättrat handelns, bergverkens, slöjdernas samt näringarnas frihet och tillväxt, upphäfdes) — — — pjordbrukets tillväxt var synbar; eländiga hedar förvandlades till fruktbara fält och införseln af spanmål var i märkligt aftagande; smidesanläggningar begärdes och stora kostnader blefvo derpå använda; slöjdeinrättningar af alla slag anlades, förbättrades och utvidgades, med ett ord: riket gick med stora steg till den inre hushållningens förbättring, till handelns förkofran och till allmänt välstånd. — — — Härigenom hade nu slalsverket, både i afseende på inkomster och ordning i förvaltningen, kommit uti ett fördelakligare tillstånd, än det förut i mer än ett hundrade år varit Den påstådda förkofran har således härledt sig från Gustaf Adolfs tid, icke från systemets af år 1840, och hvad detta gjort, skulle således, enligt regeringens eget medgifvande, på sin höjd hafva varit, att hon fortsatt hvad dess föregångare börjat. I Bidragen har det yttrats den förmodan, att jordbrukets förkofran är mera skenbar än verklig, och består i en uppstegrad sädesproduktion, på bekostnad af laduzårdsskötseln. Detta finner Återblickaren (sid. 459) vara det löjligaste bevis på Bidragens ensidighet och utropar: ÅAr det väl möjligt att tydligare ådagalögga sin ensidighet, sin ofrånvikeliga föresats, att aldrig låta något gälla för hvad det är och hvad det bevisar?, Ensidigheten kan visserligen vara ytterst löjlig; men Bidragers utgilvare är likväl icke ensam derom. Han delar den med åtskilliga andra och, hvad Återbl. minst af allt lärer komma ihåg, med en person, som skrifvit en bok, kallad: HistoriskStatistisk återblick på Sverges yttre och inre förhållanden, m.m. Sedan denne nemligen (sid. 464) sagt, att Sverge nu mera endast behöfver i medeltal 2,500 tunnor spanmål årligen, eller på sin höjd för 23,000 Rdr, säger han, tretton sidor längre fram, eller sidan 474, att det behöfver bundra gånger så mycket af ladvgårdsprodukter, eller för 21, million riksdaler. , Vi meddela här en upplysning, som lärer för Aterblickaren befinnas högst ledsam, emedan han derigenom ser sig ha råkat i ett så dåligt sällskap, som Bidragsutgifvarens; men vi skynda att upprätta hans mod genom den notisen, att han åter befinner sig i ett ganska godt, nemligen Hr Forsells, som säger (sid. 439): Oaktadt den märkliga förkofran, som jordbruket under de sednast förfiutne 5350 åa 35 åren vunnit, återstår likväl ännu ganska mycket alt i denna väg uträtta. När man, vid granskningen af rikets export och import,. ser, hvilka ansenliga qvantiteter af ladugårdsprodukter, som påföras oss från Finland, så finner man straxt, att -boskapsskötseln står långt efter hvad den borde vara. Ängen har sällan någon riktig proportion till åkern, ehuru det är allmänneligen medgifvet, alt ängen är åkerns moder.n — — — Angsvattning är en så godt som alldeles okänd sak. Hvilken löjlig ensidighet! Sens moral: När man vill afkunna en förkastelsedom öfver en författare, som man hatar (åtminstone hvars bok man hatar), bör man noga sc till, att man icke i och med detsamma råkar göra det öfver en författare, som man älskar, och framför allt icke öfver sig sjelf. Som man vet, ha de mycket goda skriftställarne, bide i tidningsuppsatser och brochyrer en egen konst alt citera. Aterblickaren är så hemmastadd deri, som trots någon, och se här ett litet prof på hans förmåga. Han påstår (sid. 457) det Bidragen skulle hafva sagt, att Svenska industriens produktion sedan 4840 betydligt sjunkit, och upprepar på fiera ställen detta påstående. Vill man nu se hvarifrån han hemtat detsamma? I Bidragen, (sedn. del. sid. 444) heter det: En väsendtlig del af städernas rörelse och ett bland hufvudvilkoren för deras lif är sjöfarten, hvilken fordom intog ett utmärkt rum pi listan öfver den Svenska industriens produktion. Denna har sedan 4840 betydligen. sjunkit. Som man finner, har Aterblickaren klippt af största delen af förra meningen, endast tagit dess slut, strukit ut punkten, sammanbundit begze meningarne till en och förvandlat den häraf uppkomna frasen till ett omdöme, fäldt öfver hela Svenska industrien i allmänhet. Hade han deremot citerat Bidragens yttrande in extenso, så skulle han nemligen kommit till ett resultat, som han ej ville komma till, ty det heter der straxt efter, att sistnämnda år utgjorde Svenska fartygens antal ungefär 4,100 och deras drägtighet något öfver 70,000 läster, men år 4838 endast 1,128 fartyg med 54,024 1lästers drägtighet. Då vi äro på detta kapitel, böra vi ej lemna läsaren i okunnighet om, huru han går till väga för att visa, det handeln tillvext. Det heter nemligen i hans bok (sid. 465): Det årligen ökade lästetalet af de i handeln använde fartyg lemnar dessutom en måttstock för handelns tillvext. KARE BET KTRDET VINES AES NESEKEER FA JL en mosas HR om mo 2då