Aftonbladet – 10 oktober 1843, sida 2

En —— ten, önskade ett nytt äfventyr, men fann intet, emedan han skydde trollskogen. En dag förföljde han en skock rapphöns så långt, att han kom nära den förfärliga skogen, och ehuru ban icke straxt vågade sig in i densamma, så gick han dock ett stycke utmed kanten och blef der varse en stor fiskdam, hvilken ännu aldrig hade kommit honom i sigte, och i hvars silfverklara vatlen han såg otaliga foreller simma om hvarandra. Denna upptäckt gladde honom särdeles, Dammen hade intet misstänkt utseende, derföre skyndade han bem, band sig ett nät och följande morgon stod han i god tid vid stranden för att utkasta detsamma. Lyckligtvis fann han en liten båt med en åra i vassen, han sprang i, rodde slädtigt omkring i dammen, kastade ut nätet, fick i ett drag mer foreller, än han kunde bära, och rodde, förnöjd öfver detta byte, fram emot stranden. Ungefär ett stenkast från denna stannade båten under fullt lopp fast och orörligt, såsom hade den stött på grund. Grefven trodde det också, och arbetade af alla krafter, att åter göra honom flott, ehuru förgälves, Valtnet förrarn sundt omkring, ökan tycktes hänga på en klippa, ch höjde sig högt öfver vattenytan. Den oerarne fiskaren var det dervid icke väl till mods; spuru båten stod liksom fastspikad, så tycktes 1ock stranden från alla sidor draga sig tillbaka, lammen uttänjde sig till en stor sjö, vågorna ;vallade, böljorna rasade och skummade, och med örskräckelse blef han varse, att en oerhörd fisk var honom och hans båt på ryggen. Ilan öfveremnade sig åt sitt öde, ängsligt förbidande hvad itgång allt detta skulle taga. Plötsligt dykte fir ken under vattnet, båten var åter flott, men ett