Aftonbladet – 10 oktober 1843, sida 2

full blomma, och gluttade litet emellanåt för at betrakta den präktiga kavalkaden. Den skönaste riddaren i hopen, en ung smärt man med öpper hjelm, sprängde fram mot busken och sade mec mild stämma: Jag ser dig, J25 söker dig, kärestar min, ack, dölj dig icke för Mig; svinga dig rask! upp bakom mig på hästen, du sköna örnabrud Adelheid visste icke hvad som hände henne, di hon hörde detta tal; den älsklige riddaren behagade henne i tysthet, men tillägget, örnabrud, kom blodet att stelna i hennes ådror; hon sönk ner : gräset, ett töcken lade sig på hennes sinnen, och vid uppvaknandet befann hon sig i den huld: riddarens armar, på vägen till skogen. Mamma gjorde imedlertid frukosten i ordning, och då Adelheid fattades dervid, skickade hon u! den yngsta dottern för att se efter, hvar hor kunde vara. Hon gick och kom icke tillbaka Modern anade intet godt, ville sjelf se efter, hvarföre hennes döttrar dröjde så länge. Hon gick och kom icke tillbaka. Pappa märkte, hvad som hade försiggått, bjertat klappade högt 1 bans bröst han smög sig också ut till gräsplanen, hvares! mor och dotter ännu alltid sökte efter Adelheid och ropade henne ängsligt vid namn, han lät sin stämma likaledes kraftigt gilva eko, eburuväl har visste, att allt ropande och sökande voro förgäl. ves. Hans väg förde honom förbi rosenbusken, der såg han något blänka, och då ban nogare betraktade det, var det två gyldene ägg, hvardera en centner tungt. Nu kunde han icke längre stå emot att öppenbjertigt omtala dottrens äfventyr för sin gemål. Skändliga själasäljare, utropade hon, 0 fader, o mördare! Offrar du för skändlig vinnings skull så ditt költ och blod åt Moloch?