— Regeringsomsorger. Under denna rubrik lä. ses i Najaden följande: Vi hafva här ofvan omtalat de af Kongl. Maj: fastställde nya stadgar för Blekinge läns Kongl hushållningssällskap. Med dessa stadgar förete sig det anmärkningsvärda, att de visserligen äro allt väsendtligt öfverensstämmande med det a sällskapet upprättade projekt, men detta har a Kongl. Maj:t blifvit ändradt i några ytterst obe tydliga småsaker i afseende på uppställningen; t ex.: i projektet kallas sällskapet Hushållssällskap detta har Kongl. Maj:t ändrat till Hushållnings. sällskap; stadgarne hafva blifvit indelade i artik lar, det projektet ansett öfverflödigt; i projekte äro de egentliga stadgarne helt korta, och efteråt under serskild paragrafföljd, upptagne instruktioi för sekreteraren, instruktion för förvaltningsutskot. tet o. s. v.; detta är nu ändradt, och serskilda ar tiklar i sjelfva stadgarne handla nu om sekrete raren, om förvaltniogsutskottet,, o. s. v.; hä och der bar ett ord blifvit omkastadt. Alt det ta kan nu vara lika bra på ena sättet som p andra, och kan anses för alltför Obetydligt at deröfver göra någon anmärkning; men just der före att det är så obetydligt, kan man icke undg alt anse det både ömkligt. och löjligt, att Rege ringen befattar sig med sådana bagateller, (son tjena till rakt intet), medan landets vigtigaste an gelägenheter förbises och försummas! Kan ma undra öfver, om en sådan bagatellstyrelse ådrage sig missnöje, ja åtlöje och förakt? Vi hade sanning tilltrott hr departementschefen Fåhreus som lärer vara en af de bättre kapaciteterna inon Rådet, nog takt för att inse, att Om ett sällskap stadgar; hvarå Kongl. Maj:ts sanktion begäres, ef ter genomläsningen icke befinnas innebålla någon ting lazstridigt, och ingen gallimatias, så har ha ingenting annat att göra än tillstyrka Kongl Maj:t bifall, och borde kunna använda sin tid nyttigar än att företaga sig en omnumerering af SS etc hvarföre motiverna naturligtvis måste föredraga Konungen och konseljen, och således äfven des tid derigenom förödas, Dessutom glöramer ma alltid gränsen för Regeringens inblandande i kom munernas angelägenheter, och man glömmer de sig sjelfvom förr eller sednare till skada. s— DEBET OCH CREDIT