— Såsom ett på sitt vis intressant bidrag till betecknande af nuvarande ställningen i Spanien, förtjenar det att meddela följande skrifvelse a! den 44 September från Madrid till Journal des Debats. Sedan premierministern Lopez och hans kolleger, heter det, om morgonen den 44 hade utgifvit sitt manifest, hvilket spriddes i flere tusen exemplar (se kärom Aftonbladet för i Måndags), och hvari regeringen sökt rättfärdiga sig för den anklagelsen, att den nu hade vändt sig emot samma principer, hvarmed dess: medlemmar förut bekämpade Espartero, väckte detta en sådan jäsning i hufvudstaden, att de maktbafvande vid middagstiden måste hålla en extra sammankomst, dertill de äfven hade tillkallat några andra politiska vänner. Härvid kommo åtskilliga räddningsplaner i fråga. Några föreslogo, att man icke längre borde fortsätta regeringen i Drottninsens namn, utan förklara flicken sjelf för myndig. Men hennes informator eller direktorn öfver hennes studier, som han kalias, Olozaga, tog hennes parti, och sedan han skildrat den fara, som hon skulle löpa, om ran ställde hanne personligen mot revolutionen, beslöt pluraliteten att ställa sig såsom en sköld framför henne och sjelfve svara för åtgärderna. Generalerne Serrano och Narvaez yrkade på kraftfulla åtgärder, ville afsperra CatalIonien och sålunda qväfva revolutionen; men Lopez, Caballero och Ayllon rådde att behand!a uppresningen mildt och försonligt. Endast derom kom mean öfverens, att om deras egna personer skulle hotas genom oroligheter i Madrid, då först skule generaikaptenen få sätta i utöfning all den myndighet, hvarom nämnes i en lag af 1823, inätta krigsdorastolar, 0. s. V.