Aftonbladet – 4 oktober 1843, sida 2

rättfärdigar det omdöme derom, som förut blifvit meddeladt efter en Fransysk tidning. Utom konsertgifvarens egna stycken var isynnerhet att märka en solo af herr Randel med ackompagnemang. Åtskillige violinister öfverträffa utan tvifvel Hr Randel i de moderna saltomortalerna och kapriolerna, såsom arpeggier, pizzicatos, o. s. v. Men sången i hans adagio är i sanning så ren, så djup och gripande, att han ovilkorligt hänrycker dermed, hvartill vid detta tillfälle utan tvifvel äfven kompositionens förtjenst, det på en gång enkla och något svärmiska i hans ideer, mäktigt bidrog; och sången blir i alla fall alltid det förnämsta äfven på ett instrument, emedan det stora i konstnärsförmågan består deri, att i sköna former kunna öfverflytta konstnärens eget lil och känsla i den döda mekanismen. M:lle Fundin sjöng en romans med renhet och precision, men hade något, om vi så få säga, halft lidande och timid i sitt föredrag; blott litet mera eld och accent, och M:ll Fundin skulle vida mer kunna förtjusa publiken. Ir Dannström föredrog en utmärkt täck romans af Schubert och derefter en sorts humoristisk visa, som dock var ganska klen, af Lortzing. En ottette af Felix Mendelsohn började båda afdelningarne; den har, såsom många af denna mästarens stycken, rikedom och objektivitet. Eran RIKET SET EE NONE 20: