Aftonbladet – 4 oktober 1843, sida 1

sida, gjort allt sitt att skada sin och liberala saken, genom sitt inkonstitutionella förfarande i I Barcelona, i December, och genom sin obstination mot 22:e nationalkongressers förklarade tendens, som för öfrigt icke innebar annat än hvad rätt lär. I afbidan af utgången roa någon och några sig med att, såsom egande telegrafdepecher i första hand, spekulera på fonder. Att ett så depraveradt system, både iinre och yttre frhållanden, får fortfara, bevisar en långmodighet, som icke gör kamrvarne ära, och ådagaläg ger vallagens absoluta oduglighet. Nationen är insöfd i individuella intressen; men framskridandet i styrelsens politik låter befara, att den kommer att sluta som dess företrädare, heldst sjelfva medelklassen ogillar allt hvad som cöres, hvartill be ästandet af Paris icke litet bidrager. Vid dessa arbeten I har förefallit, hvad som knappast kan anses troligt, om ej saken här på stället vore notorisk. I trots af den, i fråga om lagliga expropriationer för ak män nytta, ganska sestämda franska lagstiftningen, hade krigsministern alldeles oformligt låtit ingeniörerna taga i besittning jord, tillhörig en Hr de St. Albin. Denne började process, den han vann i högsta instansen, och då han infann sig med domen, vägrades åtlydnad. Procureur du roi infann sig dagen derpå med handräckring af gensdarmer, då arbetschefen svarade, att ban skulle I möta våld med våld; och först 3:e dagen, till i nvilken en förstärkt trupp gensdarmeri blifvit förordnad, gaf ministern order att utrymma marken. Har någon anarki maken att uppvisa? och det är regeringen, som handlar. — Kamrarne, sådan en oligarkisk vallag ock regeringens rätt att nämna pärer alstra dem, äro oförmögne af hvarje energi och till och med 2f hvarje tanka, som ligger utom privata intressen: också får allting passera, på sin höjd om de pruta på budgetten. Ett ministerombyte ändrar ingentinz, ty kronan, som utser dem, byter endast om personer, ej om system. Således blifva variationerna endast Guizot, Mole, Thiers, med obligat accompagnement. Thiers — med all sin talang — är en hommepolitique och har derigenom förlorat i allmän aktning och nationens förtroende. Deremot anses ej blott af politiska hufvuden, utan yttras öppet af en hvar, att kungens död blir signalen till en ny hvälfning, hvartill äfven hertigens af Nemours, den tillämvade regentens, impopularitet kommer att bidraga. Hvad inflytande spanska och irländska sakerna kunna öfva på ställmingen här, kan endast tiden visa. Bland uppbyggliga regeringsanekdot.er, har man sjöministerns erkännande i deputerade kammaren, alt det ofta händer, att han undertecknar ordonnanser utan att läsa dem. Att komma under fund med verkliga sakförbållandet med befästningarne omkring Paris, är icke lätt för den, som icke förstår konsten. Allmänna tankan är, att skansarnes eld kan nå staden, och så har äfven ÅArago yttrat i diskussionen ; också utvisa kartor medelst röda cirklar de delar afstaden, som kunna beskjutas. Deremot yttra en del militärpersoner, nominatim gen. Dermoncourt (som ej är ministeriel) och gen. Paixhans, att staden ej kan trätfas, (den sednare är erkeministeriel). Skulle icke sanning finnas på båda sidor, neml. 2 sanningar? 4:o att med hittills brukliga grofva pjeser staden icke nås; men 2:o att detta sker när fästena få sitt nya artilleri, det just Paixbans inventerat. Att imedlertid det? ta befåstningssystem leder till en katastrof, derom tyckes man allmänt vara öfvertygad, och man går så långt, att man påstår vederbörandes plan, när allt är färdigt att hålla Paris kufvadt, vara den, att till och med upphäfva hela den konstitutionel:a styrelseformen. Så desperat det låter, bör man dock icke taga för gilvet alt icke så förhåller sig; ty regeringslystnad och begäret att assimilera sig med de europeiska bröderna i andarom kan föra långt. En ny styrelseprincip kan väl aldrig bära sig i längden, men att statskuppen kan lyckas till en början är icke omöjligt. Principiis obstal är vishetens begynnelse. Nationen i massa är krigslysten, och hatet till Encland upplifvas på nytt; i sjöprovinserna skall det vara en verklig fanatism. Alt liberala partiet underblåser det, är en obegriplig taktik, ty folken, — som öfveralit stå i opposition mot sina regeringar och privilegierade — böra naturligtvis sympatisera och behöfva göra det. Vill man ägga opinionen mot engelska regeringen, bör det alltid och oupphörlig upprepas, att man gör skilnad mellan densamma och engelska nationen. I Enogland är tänkesättet vida konsequentare, i det det gynnar franska folket, som stadgat de grundsatser, dem man i England ännu blot önskar se blifva gällande. När man lemmar en sådan skildring af ett samhälle utsätter man sig för faran att icke blifva trodd; men detta obehag för en berättare ändrar icke saken. Hvad som i denna not blifvit sagdt, är endast sanning, den författaren hvarken har intresse , eller är nog litet samvetsgrann att förvränga. Den nyaste baletten, la Peri, är det mest tjusande eller rättare berusande man kanse. Icke allenast den orientaliska prakten — som har länge nog blifvit imiterad — men Österlandens vällust är med möjligaste europeisk sanning, förverkligade. En Cato skulle dervid skaka sitt visa hufvud Här njuter man och skrattar på stackares bekostnad. Sålunda hade tidningen Le Siecie en följex tongsartikel, hvari man låter le Commissaire royal säga till operadirektören: Comment vous voulez mettre la Pairie, un des corps qui gouvernent VPetat, en scene? — Monsieur,, (svarade direktören), il ya måsentenduy de votre part. — ,Mais, cependantz 0. — Mr le commissaire, si vous consultez votre dictionnaire, vous y lrouverez Peri: demon ; . a re a X7 . 0