Aftonbladet – 3 oktober 1843, sida 3

I dessa fredförstörare. (Sk. MM.) IBILANDADR ÄMNE — YTTERLIGARE OM DEN I KONSTANTINOPEL AFRÄTTADE ARMENIERN. (Se Aftonbl. för den 27 Septem. ;ber.) Denna afrättning — beter det i en skrifvelsc från Konstantinopel af den 27 Augusti — sätter ännu alla härvarande Franker i oro och utgör föremålet för dagens samtal. Sedan 40 år hade icke någon afrättning, för religions skull, egt rum i Turkiet Storvisiren, Rauw Pascha, öfverhofmarskalken Rizsa Pascha och Reis Effendi Rifaat Pascha, satte sig a! alla krafter emot denna dom, och beskrefvo för divan det intryck, som detta skulle göra i Europa, och de följder, som deraf kunde uppkomma för Turkiet. Men presidenten i konseljen, Nafiz Pascha, som alltid varit ansedd för en moderat, reformerne benägen man, yrkade domens verkställande. Riza Pascha hade redan förmått sultan att förvandla dödsdomen till galerstraff, då Ulemas begåfvo sig till seraljen och sade sultan, att lagarne, grundade på koran, ovilkorligen fordrade verkställighet af dödsdomen, följderna deraf måtte blifva bvilka som heldst. Om man afvek från grundlagarne, så skulle derigenom hela statens bestånd och säkerhet sättas på spel. Emot dessa skäl vågade till och med sjelfve den allsmäktige Riza Pascha icke att göra några invändningar. Äfven den ädelmodige Sir Stratford Canning hade, i mensklighetens intresse, uppbjudit allt, för att hindra denna afrättning; om han blott i sitt bemödande blifvit understöäd af en eller flere af de andre fremmande ministrarne, så hade måhända, oaktadt Ulemas fanatism, afrättningen uteblifvit. Men hvad som härvid mest förvånar är, att Hr de Bourqueney, representanten för det högt civiliserade, filantropiska och kosmopolitiska Frankrike, i denna sak förhöll sig helt och hållet overksamt, just under det de fransyske tidningarne slå det värsta larm öfver denna händelse och för detsamma nedkalla öfver Turkarne himmelens eld. — Det sista engelska parlamentet har antagit en mycket sträng lag, för att afskräcka från grymhet mot djur. I enlighet med denna lag, är hvar och en, polisen eller kommunalväsendet tillhörande embetsman befogad, att anhålla och genast inför polismyndigheten inställa enhvar, som gör sig skyldig till djurs plågande. Lagens straff är isynnerhet strängt emot dem, som plåga svaga och sjuka hästar, medelst att låta dem draga för tunga lass, 0. S. V— -TisstEroGraArL. För de aldraflesta läsare är det utan tvifvel obekant hvad slags grafi detta ord betecknar, ty bestämningen Tissier är blott ett egentligt namn och tillhör uppfinnaren, som alltså heter Tissier; han är fransman och bär dopnamnet Louis. Hans uppfinning bestär i en förbättring af lithografin, eller stentryckerikonsten, och denna förbättring, eller tissierografin, består, efter uppgift af en fransk tidning, i konsten att genom en kemisk process åstadkomma en betydlig förhöjning i de teckningar, som, vare sig med penna, krita, nål, grafstickel, eller öfvertryck af ildre eller nyare teckningar och skrifter, å sten anbringas, så att stenen kan begagnas som ett träsnitt ller tryckform. Den ursprungliga, vanliga sorten lihografi är väl på visst sätt ock en tryckning genom uppnöjd typ, men denna upphöjning är ganska ringa och sffekten åstadkommes hufvudsakligen derigenom, att tenen prepareras så, att endast de tecknade dragen, nen ej rummen emellan desamma, taga åt sig, och id tryckningen återgifva tryckfärgen. Så vackra saer man än härigenom kunnat: åstadkomma, har konsten ikväl icke den vidsträckta användbarhet, som träsnitts.onsten; den förra kan ej lemna så många goda afryck, ej heller till så godt pris, som den sednare. räsnittet är således äfven förträffligt, men det kostar nycken tid, öfning och möda att utarbeta, och man ser nu hvilken fördel det skulle vara, om man kunde rena de båda konsterna så, att man, för att framringa ett träsnitt, endast behöfde utföra den första perationen, eller teckningens anläggande på stenen ch sedan utföra det svårare arbetet eller bor tagandet al de fördjupade ställena genom en kemisk peration, som till behöfligt djup bortfrätte de rena artierne, utan att underfräta eller eljest skada de cknade dragen. Det är denna konst herr Tissier ppfunnit och lemnat prof på i åtskilliga arbeten, ieh förnämligast genom ett hos Lacrampe tryckt arete, kalladt Historique de la gravure typographique ar pierre et de la Tissierographien. I detta arbete ro både texten och en mängd vignetter frambragte enom tissirografi och båda delarne beskrifvas såsom tmärkt vackra och fulländade. Den vidsträckta anindningen af denna uppfinning behöfyer icke påpekas. mwsum AM rea TO