DEBET OCH CREDIT eller De Lindebergska Bidragen och svaret derpå. (Forts. fr. Lördagsbl.) Det ges både i staters och i enskildas lif någongång sannolikheter så mäktiga och i ögonen fallande, att de helt och hållet antaga karakteren af sanning, och med skäl kunna anföras såsom tydliga fakta. En sådan sannolikhet för möjligheten att Sverge år 1842 kunnat på underhandlingens lätta och fredliga väg återtaga Finland. ligger i Kejsar Alexanders möte med Kronprin: sen i Augusti 4842. Det heter derom i Bidra gen, förra delen, sid. 405: Den 47 och 48 Au vusti stod slaget vid Smolensk, der Ryssarne ble? vo slagne och nödgades draga sig tillbaka, sedan staden blifvit nästan alldeles förstörd. Straxt et ter denna olyckstidning lemnade Ryske Kejsaren sm hufvudstad, icke för att skynda til sin retirerande armå, utan för att göra en 60 mils res? till en helt annan trakt af sitt rike, än krigsteatern, för att der möta och med artigheter öfverhopa ett annat lands thronföljare. Kan man föreställa sig, att en tänkande och verksam regen! — och Alexander var visserligen en sådan, — som ser en mäktig, segrande fiende midt i hjertat af sitt land, skyndar på ett ofantligt afstånd ifrån honom, endast att tillbringa några dagar : nöjen och fester? Nej, Alexander kände att hans rikes existens stod på spel, att det gällde -hans och Rysslands framtid, att Sverges beslut i der stunden afejorde, om icke denna framtid, åtminstone Petersburgs öde och operationsplanens riktning, och han måste vara beredd till stora upp: offringar, för att leda detta beslut, om möjligt till sin fördel. En sådan åsigt af saken lärer ej kunna iälvas.n Om man ej vill antaga, att regentefs företar och handlingar föreskrifvas helt och hållet af de ras nyck, så kan man ej förmoda att Alexande under sådana förhållanden gjorde resan till Åbo och att svenska regeringen straxt efter riksdagen slut, då många ärender af vigt borde sysselsätt: henne, lät utrusta en fregatt för att till Åbo öf verföra denna regerings själ och handlande prin cip, Kronprinsen, endast för hans nöjes skull Det måste då ha varit högst tvingande skäl, son föranledde detta sammanträde. Kanske tror man att det skedde för att öfverlägga om förbunds traktaten mellan båda rikena? Nej, den var re dan i April samma år afslutad, sedan den för modligen långt förut var öfverenskommen. Skull man då icke få antaga som troligt, att Ryssland oaktadt den ingångna traktaten, icke vågade gör sig fullkomligt säkert på Sverges politik, utan an såg sig böra ännu bestämdare förvissa sig derom Må man icke anse denna supposition som någo! förolämpning mot den svenska politiken. Åter blickaren säger sjelf, (sid. 38): i politiken måst man framför allt veta hvad man vill och vilj hvad man vet vara nyttigt för silt land, oc till bestyrkande af sin åsigt, anför ban den auk toritet, som han anser för den tillförlitligaste za alla, ett bref från H. K. H. Kronprinsen till Na poleon af d. 23 Mars 4845, hvari det heter: politiken, sire, gifves hvarken vänskap eller hat men blott pligter att uppfylla mot de folk, Försy nen kallat oss att styra. Deras lagar och rät tigheter äro de skatter, som äro dem kära, oci om, för att betrygga dem i deras åtnjutande, mai nödsakas uppoffra gamla förbindelser och slägt skapsförhållanden, så bör den furste, som vi uppfylla sina pligter, aldrig tveka i det beslv han bör fatta. Man ser häraf, att Kronprinse