Aftonbladet – 2 oktober 1843, sida 2

August Böttger vände sig bort, tog en sked socker ur en sockerskål och omrörde det i glaset, räckte det derpå åt den återkomna Alice. Jag har lagt socker i vattnet; jag tror det skall bli mindre skadligt derigenom., Hvarföre har ni gjort det? Jag tycker ej om socker — men efter ni anser det nyttigt, så tackar jag erl i Hon tömde glaset. Fy, hvad det var elakt! Det är väl jag sväljt det. Hon skyndade ut i salen och deltog i nästa dans. August qvarstod, upptog ett pulver, blandade det i ett vattenglas, tömde det och lemnade rummet. Alice dansade några hvarf, kände sig illamående, ingick i förmaket och kastade sig på soffan. Här blefvo hennes plågor allt häftigare. Ferdinand, som följt henne, bragtes i ytterlig ångest, och skickade bud efter läkare. Desse ankommo och förklarade att förgiftning egt rum. Man använde alla motgift läkarekonsten kunde uppfinna, men förgäfves. Dödens kalla nattvind utsläckte omsider själens andelampoa, lågan i det sköna ögat! Ferdinand rasade som en ursinnig, han fattade den döda kroppen i sina armar, tryckte kyssar på de stelnade läpparne. Under Vansinnigt skratt utropade ban:. Icke nn du död, min Alice; du lefver ju? Du plomstrar! Fan uppstod, gick fram och tillbaka i rummet; eli beslut syntes uppstiga i hans själv — Han uppgick hastigt på sin kammare och tillriglade dörren. Man följde honom, för att observera hans förehafvande, uppmanade hovom förgälves alt öppna dörren. Då man slutligen lyckats uppbryta. den, small ett skott och Ferdinand störtade öfver sin jagtbössa, död, emot de inträdande;