Aftonbladet – 27 september 1843, sida 2

De för hvarje fosterlandsvän föga uppmuntrande utsigter, som i närvarande ögonblick visa sig i vår jernhandel och hota att helt och hållet förinta densamma, hafva föranledt insändaren häraf, att anhålla om benägen uppmärksamhet på ett ämne, som beklagligtvis ej eller gifver mycken anledning till glädje, nemligen smidesmanufakturtillverkningens i Eskilstuna tillstånd. Den som känner till förhållanderna i Eskilstuna, den vet äfven hvad som menas med något äkta stationärt; ty der, troligen envisare än annorstädes, vidhänger den gamla slentrianen uti sättet att tillverka smide, samt uti formen af sjelfva arbetet. Få äro de ändringar och förbättringar, som åstadkommas i denna så litet värderade, men i verkligheten för landet så mycket betydande manufakturgren, och tillämpas kan med skäl här den satsen, att hvad står stilla går tillbaka. Eskilstunasmido är numera i allmänhet ej så pålitligt, som det förr varit (undantag finnas lyckligtvis, som vittna om hög konstflit och önskan att upprätthålla det sjunkande förtroendet), och en följd deraf är, att afsättningen ej eller är så stor, som den förr varit. Såsom en mycket bidragande orsak till detta sednare förhållande är en den, att handeln med smide, cen följd af vidsträckta, lätt till missbruk ledande privilegier, till icke ringa del kommit i händerne på personer, hvilka, ingenting mindre än kännere ef handel, genom, utan urval, för lågt pris af den behöfvande arbetaren inköpte, usla arbetens kringspridande i landet, helt och hållet förtagit den tro, att dugligt smide numera kan tillverkas i Eskilstuna. Eyad man har att hoppas under sådana förhällanden, som de nuvarande, för handteringen, är intet — hvad man i närmaste framtid har att frukta är allt, hvilket betyder detsamma som: smidesmanufakturens undergång. r ifrån är minskas afsättningen, och nu mindre än någonsin vinner Eskilstnaasmide efterfrågan. Den efter sednaste riksdag utkomne tulltaxa, som tillåter införsel af alla sorter manufakt rsmiden, mot högst obetydlig tullafgift, gifver ej eller mycket hopp för handteringens bestånd. Meningen med den låga tullen är troligen den, att uppväcka den ofta i vår tid omtalta föflan med utländningen; men täflan är denna gång ott anse såsom ett tomt ord, på sin högsta höjd såsom en f 1 till djupt elände. Skall då aldrig denna villa försvinna, att Svensken kap, om han vill, täfta med Engelsmannen och Tysken, dessa i manufakturarbeten fulländade mästare? Det ser så ut, men en gång, kanske snart nog striden utkämpad och öfvervunnen och blodig ligger den svenska förmågan slagen, ett villne blott om en fruktlös strid. Det kan invändes, att tiden icke ännu är inne, att yttra sig öfver de påräknade, välsignelsebärande följderne af den låga tullen på utifrån kommande smiden; men det troliga är, att innan svenska tillverkan hipner tänka derpå, att han måste, om han vill lja sitt arbete göra det bättre, så är han — utfattig. Utländningen har jui alla tider i handarben och slöjder varit före oss, och det finnes för varande ingen anledning till den tron, att vi någonsin kunna vinna försprång. Låt äfven derföre det lyckligaste inträffa, nemiligen att vii tillverkning af smide hinna den höjd, utländningen nu innehar, månne ban — då vi komma dit — stär qvar? knappast; och hvad hafva vi då vunnit? visserligen förbättradt arbetsskick, hvilken vinst ehuru dyrköpt, ej är obetydlig; men hafva vi vunnit hufvudafsigten, och att icke se utländringen och dess arbeten före oss och således ej behölva äflas efter d bättre vara? — Nej. Och aldrig, så länge Sverge ligger der det ligger, och der det troligen kommer att förblifva, kan dess inbyggare med framgång täfla .med Englands och Tysklands, m. fl. länders industriösa folk; dertill äro krafterne för små, jemnförde med de stora hindren: bristande kapital och naturskicilighet Bå det ligger utom området af ins:s de följder, han fruktar, om icke snar hjelp mellankommer, kunna undvikas samt hans afsigt blott varit Iden, att väcka vederbörandes och allmänhetens uppmärksamhet på förhällanderne, skattar han sig lycklig, om deua ändamål vunuits, samt tillägger blott: I Gif Eskilstuna ma monopolier, som Norrköping, — afskaffa gårdfarihandela med smide, — uppmuntra dugliga arbetare, — belöna den flitige, — låt en och annan, på statens bekostnad, se sig om, huru det tillgår i utlandet, och — detta, att börja med, skall snart verka, att hvad Sverges arbetare tillverka li smide, skall af sig sjelft blifva så godt, alt det med samma fördel kan användas, som ulländningens ej alltid lika värdefulla kram. Då ins:s farhågor tydligen blifvit uppjagade al den föreställningen, alt sednaste tulltaxan skulle göra någon betydlig nedsättning i införselstullen på manufaktursmiden, vilja vi i första rummet anmärka, att han häruti alldeles misstagit sig. Sednaste tulltaxan gör i denna punkt ingen annan ändring, än att den tillåter införsel af spik samt allt annat manufakturoch handtverkssmide ej specificeradtn, hvilka artiklar förut voro till införsel förbudne. Om nu ins. slår upp förra tulltaxorne, skall han finna, ati allehanda smiden deri voro specificerade och till införsel tillåtne; och om han slår upp den sednaste taxan, skall han finna, att det förhåller sig på samma sött, och latt den gamla tullen af, i allmänhet 5313, men i vissa fall till och med 400 procent blifvit bibehållen. Ser nu ins. litet nogare på den ofvan leiterade rubriken i tulltaxan, så skall han bemärka, att den står under artikeln Jern och således angår smiden af blott jern, men icke stålarbeten, icke verktyg, icke knifvar, saxar, etc. Jete., som alla äro specificerade och med hög tull belagda, alldeles som förut. Vidare äro ock alla bekanta arter af manufaktur-jernsmiden, ända intill i tennlikar, specificerade och med hög tull belagda, så att föga finnes, som under den nya ruEE VT a PR a TE EE vetande. huru Det är nu en gång deras fason här, att göra sin kur på, anmärkte parisaren. Här står man med gitarren på armen och sjunger sina canzonetter och serenader utanför fönstret, vädret må vara fult eller vackert. Vi sjunga duetter med de unga damerna på soirderna, lorgnera dem på Aneran nrameanera med dom I Tuileriträdvården