Aftonbladet – 27 september 1843, sida 2

PEPS EE Me — finns som afundas henne! — Teresina der är för dfrigt ingen ibland de värsta; det är en liten god flicka; men hon är hetsig af sig och har aldrig blifvit tamd. Hennes föräldrar duga icke att hålla hand öfver henne, och dåligt folk umgås der i huset. Men när så är, vet man väl hur det går: den som lägger sig att sofva med hundar, vaknar upp med otyg; det förstår man nog. Men Giovannino: hvem är denne Giovannino? inföll nu vår unge Fransman, som denna fråga isynnerhet tycktes ligga om hjertat. Ja sål Det också har ni hört?, svarade hon, småleende. Jo, det är en ganska hygglig gosse, det kan Pi lita på; likaså vacker som ni sjelf, och man6r har han, intet som en bonde, utan som en signore. Stackars gosse: han har en liten god egendom och kunde stå sig bra, om han icke vore så hederlig karl som han är; men han har två yngre syskon i huset, som han underhåller, och då fordras det mer till. Men hvad han håller af min lilla Maria, och hon af honom! Nej, det kan ingen begripa. Mången afton, i frost och köld, har ham stått här utanför med gitarren och sjungit för henne, så att det kan vallnas i ögonen; ty hufvud har han ock, och hbjertat sitter på rälla stället, och ingen i hela bygden kan dikta sådana visor som han. yHuru, gör han sjelf sina visor? frågade jag hastigt. a . . Ia, det är säkert! Jag förstår mig väl inte stort på sådant; men det vet jag, att det är något, som kan tränga en menniska ända in i själen; och så sjunger ban dem så väl, att man icke kan förtänka cn stackars flicka, om hon blir litet varm omkring hbjertat. ja