Aftonbladet – 26 september 1843, sida 2

SVENSKA BIETS MODERATION. I Svenska Biet för i lördags läste man en uppsatts, under namn af politiska reflexioner, som jemte allt det gamla i innehållets väsende utmärker sig för en moderation i stilen, hvilken, till stor omvexling emot de förriga, oaflåtliga utfarterna på det grötfsta ovetts arkipelag, nu tyckes innebära försöket att se hvilka öron man kan vinna genom att spela piano, diminuendo och småningom kanske till och med moriendo. Så beter det mot slutet i artikeln: Icke vilja vi bestrida oppositionspressen dess rättighet (— Biet och dess vänner hafva nemligen icke denna rätlighet —) att anmärka det felaktiga, klandra det klandervärda, och gissla det låga och föraktliga. Litet ofvanföre frågas det: när voro menniskor och deras verk fullkomliga ?, hvilket är sagdt till ursäkt för Biets patroner. (Oppositionens män kunna icke få räkna på en sådan ursäkt.) En längre och ännu mera beveklig mening läses näst förut, så lydande: Vi vädja till den stora, med sans och pbildning utrustade pluraliteten och fråga: halva ,vi I 23 år i financielt, industrielt och intellektuelt hänseende endast gått kräftgången? Ar hela statsbyggnaden så förmultnad, att ingen anda der kan inrymmas? Aro vi utan skydd till person, vära och egendom? Aro vi nedtyngde af skattepbördor, elier har makten lagt otillbörliga fjettrar på tankans och diskussionens frihet?, Då det så!edes en gång kommit derhän, att sjelfva Svenska Biet stiger ut ifrån sitt lilla enskilda, förnäma kabinett och synes vilja vädja till hela den stora pluraliteten bland allmänheten, så vädja även vi och våga framställa följande motfyågor: Om, såsom Sv. Biet säger, vi (menas förmodligen Svenska nationen; ty om med vi endast förstås Svenska Biets patroner, så var väl frågan helt och hållet onödig) under de sistförflutna 235 åren icke blott vandrat kräftgången, utan äfven gjort åtskilliga framsteg i financielt, industrielt och intellektuelt hänseende, men dessa framsteg så litet skett till följd af regeringens impulser, alt man snarare med blicken på så många ännu bibehållna hinder emot industriens likasom emot det allmänna vettets fria förkofran, samt med minret af alla de afslag rikets ständer bekomrait på sina till regeringens sanktion öfverlemnade beslut till förbättring af den civila, ekonomiska och till och? med criminala lagstiftningen, m. m. m. m., väl kunde finna sig föranlåten att säga, det vi gjort de omtalade framstegen (såvida sådana verkligen skett) oaktadt denna regerings tillvaro, oaktadt alla svårigheter och hinder; så torde hela