Aftonbladet – 25 september 1843, sida 2

en krans af vingårdar, det kloster eller snarare den uppfostringsanstalt, som varit vittnet till hans lefnads välsignelserika sträfvanden. Inom dessa murar hade det blifvit hans bestämmelse att uppfostra unga Armenianer och rikta dem med sådana kunskaper, som de åter kunde sjelfva göra fruktbara till sina hemmavarande landsmäns förmån. Till medverkan för samma ändamål va stiftelsen äfven försedd med en nätt typografisk anstalt, hvarest arbetarne voro jemnt sysselsatta och hvarifrån flera utmärktare europeiska verk utgått i armeniansk öfversättning, för att spridas ibland Armenianerna och hos dem befrämja bågen för läsning och europeisk civilisation. Men hvad som utgjorde den vördnadsväde paterns och hans boktryckeris stolthet, var ett verk, som inneböll valda mönster på alla bekanta språk. Jag förgäter aldrig den triumf, hvarmed han tog fram detsamma och den förlägenhet, hvarmed han ställde det tillbaka på bokhyllan. Man fann deri turkisk: och arabiska, syriska och kaldeiska, ungerska och polska, isländska och svenska — men hvar äl danska? frågade jag något otålis. Oh. cela n sy frouve pas — jen suis fache! svarade ha nästan blyg, slog bastiet igen boken och börjad tala OM annat. Mitt stackars modersmål! Ji mera Man ignorerar och misskänner dig, ju mer nödgas jag bålla af die! Den förtröfflige Padre Pasquale — hans ar meniska namn var Aucher — tycktes just hafv; rattat vänskap för mig, och under milt vistande Venediz besökte jag honom flera gånger. Änm när jeg skrifver detta, tycker jag mig lyssna til hans insigtsful!a och djupsinnisa samtal, och jar ser ännu framför mig det vackra, vördnadsbju dande ansigtet, hans välvilliga leende, de kolsvart: snillrika ögonen och det snöhvita skägget, som nådde borom nedom hröstet. Våra samtal hade ; allmänhet undervisningskonvsten till föremål, ele; ock berättade han om lord Byron, som kort för gin afresa till Grekland hade studerat Nygrekisk: hos den gode patern; om honor var han out tömlig på anekdoter. Han visade mig det Ni: