Aftonbladet – 23 september 1843, sida 3

Han gick fram helt sakta, tog hr Danmark i handen, förde honom försigtigt ur båten, upp på tullvägen och genom de öfriga gatorna bem. Hemkommen, tog han lika försigtigt hjelmen och harnesket af honom, lade honom i sängen, satte nattmössan på hans hufvud och öfvertäckte honom med bolstret. Derpå släckte man ljuset. En half timma derefter slutade man med klämt ningen. — De lugna borgrarne sade: Gud ske loft, och gingo åter till sängs. ERE — Ur en korrespondensartikel från Berlin: Jag kom för några dagar sedan till Berlin, der seder för dem som vilja hushålla är i afseende på logis, at! blott en dag låta preja sig på euw hötel med 4 Rdi Sv. Bko för rummet dagligen, 4 dito för middag och annat i proportion. I följd af denna sed gick jag ut på recognosering, der j2g, utan att läsa i annonsbladen, kunde uppsöka mig ett rum bland de tusende lediga, och som annonseras medelst en bricka eller tafla med åtryckta stora bokstäfver: Eine meublirte Stube. Det lyckades mig snart att få se en tafla, deremot misslyckades det, såsom fast alltid, att få ett trefligt rum, ty sådana finnas sällan bland dem som utbyras åt reande — likasom sjelfva ordet treflig eller dess eqvivalent saknas i tyska språket. Imedlertid fick jag eine Stube, och på köpet en Kammer, hvilket på svenska betyder kyffe. Jag gjorde min värdinna uppmärksam på att nästan alla rutorna på dörren mellan kyffet — eller för hederns skull sagdt — alkoven, och rummet, voro spräckta. Då lossades genast tungans band på Tyska frun, och med öfverströmmande vältalighet meddelade hon hosföljande förklaring på besagde omständighet, nemligen: före mig hade rummet innehafts af refereudarien N——d, som på en högtidsdag, och serskildt för att fira någon lycklig händelse för honom, beslöt bjuda till sig sin fästmö och en annan flicka på kaffe. Denna andra flicka — vare det sagdt i förbigående — var icke ett nödigt förkläde, ty så snart här en flicka eger rätt att slå omkring sig med titeln Biaut, har hon ingen skygghet mera, och opinionen är då också cke sträng, ehuru visserligen eljest. De kommo; fästmön likväl icke utan en skarp strid med sin mor, som var enka, och genom en gräslig ändalykt, som hennes man fätt, misstrodde öde och menniskor och allt. Flickan deremot hade ju kärlekens, hoppets, åsigt af lifvet och händelserne, och stod på intet sätt att afhålla från besöket, hvaraf modren fruktade så mycket. Hon kom, elegant och med högsta smakfullhet klädd, former och färger roga beräknade och afpassade efter hennes egna äfvenledes högst eleganta färger cch former. Glädjen strålade ur ögon och ur rörelser, så att hon, enligt min berältarinnas försäkran, var den mest intagande fästmö man kunde få se. Hon skulle likväl icke få bli allenast gäst, utan äfven värdinna och husmoder, fördenskull grep hon ge nast till kaffekokningen (som här ganska allmänt sker öfver spirituslampa). När nu spriten var påtänd vickade bordet, den lilla eldströmmen, som genast ranp ut på bordet, kom derifrån i hennes knäoch antände den luftiga bomulls-musslins-klädningen; med förskräckelse sprang hon upp, i stället att genast qväfva elden, och i ett ögonblick stod hela klädningen i låga. Under springande efter vattenkarafinen antände hon fönstergardinerne, hvilka brunno med sådan våldsamhet, att fönsterrutorna sprungo, besynnerligt nog, med sådan knall, att kringboende påstodo sig hafva hört. ett skotl. Från rummet sprang hon in i die Kammer, och tände der såväl gardinen för kajutfönstret på utväggen, som ock den framför rutorna i dörren melian die Kammer och rummet. Här skulle nu egentligen min berättelse sluta, då jag nu hunnit till rutorna och hurusom de spräcktes. Men tragedien är något för märkelig för att afbrytas. Antingen fann flickan icke vattenkarafiaen, eller var hon redan för mycket förvirrad, alltnog, hon sprang ut Då gården, der värdinnan blef henne varse, dcerigeom alt lågan från hennes kläder slog upp till fön stren 2 trappor upp. En hyresgäst, en fru, tog sin vattenkarafin för att slå öfver henne, men i häpenheten släppte hon det välgörande verktyget ur hänlerna. Från granngården öfver en mur kom först ett imbar vatten öfver den olyckliga, på hvilken tre parsumsunderklädningar och linnet afbrunnit, och förvandlat hela hennes kropp till ett brännsår. Hon afled efter två dagar, under de förskräckligaste qval. — RÖN I LANDTHUSHÅLLNINGEN. Poltlatisplantan, tU medel alt fördrifoa myror och mask från ruktträn. Det torde vara enhvar bekant, att votatisstjelkarne aldrig angripas af larfver eller något annat slags insekter; denna erfarenhet gaf mig anedning till den förmodan, att de kanske voro lämpige att bevara andre växter för dylika kräk. För några år tillbaka emottog jag det närmare inseendet fyer en i yttersta vanvård befintlig trädgård, med tt ansenligt antal äppelträn, som voro planterade på (varterslisterna, med bärbuskar emellan. Marken omring dessa hade småningom bildat sig till en fullomlig gräslinda, som äfven hade gjort inkräktningar å qvarteren. Svarta myror hade byggt sina bon vid rädrötterna och larfver funnos upp i träden. Som ag nu hvarken hade tid eller lust att anställa några: ensningar eller andra experimenter, beslöt jag att örsöka hvad verkan potatisplanteringen skulle medra; hvartill jag dessutom såg mig tvungen, för att örstöra gräsrötterna. Lindan upphackades, der det it göra sig, utan att skada träden, och det öfriga af narken besattes med potäter ofvanpå lindan , hvilka edan betäcktes med någon spillning, torf och mylla. ängre fram på sommaren, sedan potatisstjelkarneS unnit beskugga marken, märkte jag, att träden, som 7 ittills varit i ett slags stagnation, började skjuta nya ! tott, uppå hvilka bladen hlefvo mycket mörkare än 4 e gamla voro; men frukten hade dock ej haft nåon känning deraf, utan var mestadels torr och saft-1 s. Afven buskarne tilltogo i liflighet och började tveckla nya blad. Detta torde nu väl hafva varit 1 följd af markens odling, hvarigenom de fingo mera Wing; men äfven myrorna började efter hand för-!R Inna, och de nya skotten blefyg ej angripna hvar-8 TRES mA 0 BERT ER YNV ES VES ROT ss NANTES Ernest 6 RAA ES VS RY sasse sea TEATER