Aftonbladet – 23 september 1843, sida 3

ken al mask eller myror, då deremot några andr: trän, som lemnades i sitt förra skick, blefvo allde les kala. För att fullkomligen utrota ogräset, planterade jag följande året samma qvarter ännu med potäter, hvara! följden var den, att sjukliga trän, som, efter berättelse, redan i några år förut burit föga blad och frukt, hvilken sednarve vanligtvis i förtid nedföll, nu buro båda delarne, isynnerhet på en del grenar, i ymnighet, och, efter trädens natur, af bästa slag, hvarjemte myrorna voro alldeles försvunna. Samma vår lät jag äfven sätta potäter omkring de, förra sommaren, af mask och myror, på löf alldeles utblottade träden. Verkan, hvad myrorna angår, var densaimma, som med de förut nämnda träden; men hvad maskarpe deremot beträffar, kan jag ej bestämdt säga, om potatisplanteringen hade något inflytande på deras försvinnande, eller om deras tid att föröda eljest var förbi, helst jag äfven första hösten lät rensa alla trän; imedlertid voro de andra året försvunna, och hafva sedermera icke visat sig. Då de förstnämnda qvarteren voro de enda i trädgården, som bestodo af lerjord, och således äfven de, som med hopp om afkastning kunde användas till kålplantering, så begagnade jag dem tredje sommaren dertill. En och annan potatis, som blifvit oskadd om vintern, började uppskjuta sin grodd, den jag lät qvarstå orubbad. Kålen växte frodigt, och fjärilar infanno sig efter vanligheten i mängd, men nedsatte sig ej mycket på kälen. Verkan af deras besök blef äfven så obetydlig, att den snart var omintetgjord. Sedermera har jag följt den methoden, att plantera kålrötter emellan potatisländer, och har ej synnerligen varit besvärad af den så kallade kålmasken. Med aniedning af ofvannämnde rön, tror jag mig tryggt kunna påstå, att potatisplantering, nära intill fruktträn, är ett säkert medel att fördrifva myror ifrån dem, kanske äfven mask. Önskligt vore att de, som iro i närmare tillfälle dertill, anställde noggrannare rön i denna väg. (Ins. i Abo Tidning.) — Uti Najaden läses: I England har en Mr Foldsworthk uttagit patent på en brandfri krutdurk att begagnas på örlogsfartyg, och har dermed gjort fullkomligt lyckade försök. Den består af dubbla jernväggar på alla sidor, endast af helt tunn plåt, men mellan hvilka vatten beständigt hålles rinnande medelst en pump eller annan inrättning, så att om vattnet blir uppvärmdt, utrinner det upptill och erttes nedtill. I så stark värme att vattnet i afloppsröret kokade, och då temperaturen ini durken steg till 400: Fahrenheit (55 Celsi) förblef krutet inuti fullkomligt oskadadt. Denna uppfinning utsträcker sig äfven till skotten kring ett ångfartygs machinrum, om derigenom hålles svalare och hälsosammare för eldrarne, och pannans värme meddelas icke det ringaste till närmast belägna boningseller förrådsrum. Vattnet ifyiles medelst rör från bjulhusen, dervid skofarne uppkasta det under gång, och det utrinner då det når upp till ett annat öiverbord ledande rör. På Kongl. lustängskeppet Victoria och Albert lärer sådan inrättning vara anbragdt. (Un. Serv. Gaz.) rr eNEEORERSOETSTELTENESETETEIENESATEITE SR SENSSSRFEETA TEA