Aftonbladet – 23 september 1843, sida 2

bjessa en kattunsnäsduk, hvilken gaf honom et ganska roligt utseende, och man algjorde, att följande morgon i god tid besöka boktryckaren. För att vara rätt uthvilad till balen, der kapten skulle se prinsarne, var nödvändigt att ban tog sin vanliga middagslur; gamla pigechen afkastades, och ägaren lade sig på sängen, der höga snarkningar snart förkunnade, att Sömnens vallmo bekransade den väldiga landtjunkaren. Innan han lade sig, gaf han ordres till bror Nils, att låta Lars väl borsta de svarta kläderne och blanka de bästa stöflarne, hvilket pastorn villigt åtog sig att bestyra. Bror Nils satte sig. imedlertid med sin rosiga näsduk om hufvudet, att läsa en alhandling om bränvin och salt för gikt, hvilken de köpt på boktryckeriet. — Det är likväl kuriöst, sade Pastorn för sig sjelf, att doktorerna beständigt uppfinna nya moder att kurera folk och alltid åtropa det sista som ett universalmedel. Detta synes mig likväl vida förståndigare än vattenkuren, för hvilken en Baechi-vän riktigt kan rysa. Bränvin är en god och nyttig vara, ja, en kostlig vara det har jag alltid insett, så väl som författaren, Klockan half fyra skulle pastorn begifva sig till konserten, för att i så god tid få bättre plats; han hade derföre strängt tillsagt Lars, att aldra sist klockan tre vara tillbaka med peruken, antingen der hunnit bli färdig eller ej, och pastorn gjorde imedlertid sin öfriga toilelt fullständigt, så att han endast behöfde en minut för att stjelpa på sig peruken vid dess ankomst. Klockan slog tre och ingen Lars syntes återkomma. Pastorn började bli otålig, tog på sig hatten och ville