Aftonbladet – 20 september 1843, sida 3

för henne, den innerligt och outsägligt älskade Och nu gjorde jag derjemte ett löfte, att innar nästa dags utgång förklara henne min kärlek, och åt henne öfverlemna att afgöra Mitt öde. Man skulle kunna tro att löjtnant Cesar hade föresatt sig något dylikt, ty påföljande dag, just under det jag var sysselsatt med min klädsel för det. tillärnade vigtiga besöket, kom till mig min vän löjtnanten, klädd i full uniform, och voro bars mustascher ovanligt omsorgsfullt svärtade. — Hvarthän, min vän? frågade jag honom. — Jag går att fria till min kusin. Jag kan icke återhålla mig längre, följden må blifva hvilken som helst. Men jag hoppas dock den bästa utgång. a — Är det verkligen allvar hvad du säger, om din kärlek och ditt beslut, att i dag göra en förklaring? . ; — Ja, det är mitt fullkomliga allvar, så sant Mig....: Å . q — Hör, min vän, inföll jag, jag har äfven en förklaring att göra dig, en förklaring, som jag ber och hoppas ej må föranleda till någon brytning af det vänskapliga förhållandet OSS emellan. : Jag måste göra mig förebråelser, att jag icke långt för delta belönat din-. uppriktighet med uppriktighet tillbaka, men väntar af ditt goda hjerta, att du besegrar din förtrytelse och skänker mig tillgift. Äfven jag älskar din kusin. Jag har älskat henne alltsedan första gången jag såg henne, och med hvarje dag har min kärlek för: henne tillvuxit i styrka och innerlighet. Jag har. hittills icke nämnt något åt Clara om : min passion för henne, men jag tror mig likväl ha anledning -förmoda, att jag icke är henne fullkomligt likgiltig. — Det bevisar ingenting. Hon kan och bör väl icke visa köld emot sitt lifs räddare. Jag har säkert lika stora skäl, som du, att tro, det icke heller jag är henne likgiltig. — Det bevisar också ingenting. Du är ju hen