Aftonbladet – 19 september 1843, sida 3

— EN SENTIMENTAL TJUF. Polisen i Paris plägar förvisa många af de tjufvar och bedragare, som utstätt sina straff, ur hufvudstaden; men som dessa i landsorten ej finna så rikt tillfälle att fortfara med sin industri. som i Paris, så återvända de gerna dit och uppgifva allehanda orsaker dertill, om. de blifva ertappade. Den ene har en fader der, hvilken han längtar att få omfamna, den andra en ung och älskvärd fästmö (oftast en fyratioårig köksa.): Nyligen greps en fjorton dagar förut ur staden förvisad tjuf,som dit återvändt. Inställd för polisen, uppgaf ban såsom skäl till sin återkomst, att han. hade en hund, som utgjorde hela hans lycka och tröstade honom för menniskornas orättvita. Han hade medtagit honom till det ställe, der han ämnade bosätta sig, men om två dagar hade hunden sprungit ifrån honom. Som. han ej kunde lefva utan sin kära hund, så hade han återvändt till Paris, dit han hade anledning tro, det hunden begifvit sig. Polisen dömde den känslofulle till yra månaders fängelse, hvarvid denne utropade: O Gud, fyra månader utan att se min bund: detblir min död! 4